Trasig våg & fuck
Orkar inte känna mig såhär. Vill inte väga såhär mycket. Orkar inte må dåligt över detta. Fuck.
Min matvåg har gått sönder!! I fredags!! Skiiiiit, ja. Ska köpa en ny imorgon i alla fall.
Den här helgen blev helt utan räknande, höll inte ens koll på hur mycket alkohol jag drack, vilket ger mig ÅNGEST.
Samtidigt är jag lite sugen på att testa utan matvåg i någon vecka, se vad som händer. Hoppas måltidsersättningen jag beställde kommer imorgon!! Då kör jag nog shakes minst från imorgon-fredag, så får middagen vara det första målet då. Om jag inte fortsätter med shakes under helgen vill säga.
Har varit vaken typ hela helgen, sovit fem av 56 timmar, så är småsliten. Vill så gärna fram med alkon nu, men jag har druckit helt galet mycket den här veckan. Minns inte när det blev såhär mycket senast. Säkert över 40 öl...
Men äh, kanske dricker lite idag & så nya tag imorgon. Fast det är ju bättre att börja idag... Mäh.
This mess we're in
Raderade nyss ett påbörjat inlägg som hade kunnat bli riktigt bra, men det blev rörigt & jag är inte rätt i skallen för att knåpa ihop det till något värt just nu. Det handlade om hur dålig jag är på att veta när jag ska känna vad & hur man känner rätt & vilket agerande/vilken reaktion som är rimlig. En annan dag kanske.
Har varit asledsen ikväll. Hade en intensiv, utmattande, men ändå bra dag. Sen kom jag hem & allt blev skevt. Jag & min kille hamnade i obalans & det slutade med ett litet bråk, vilket ledde till att jag fick ett rätt samlat (tror jag, heh?) miniutbrott.
Jag har så svårt med känsloreglering ibland. Jag är så upp & ner & hit & dit. Dels kan jag snap:a totalt & bli råarg eller jätteledsen & ibland mitt i det göra lite vad som faller mig in, typ ha sönder saker (för några år sedan hade jag även sönder människor, men med åldern (& att inte dricka en 7:a vodka om dagen) kommer visdom, heh) & skrika.
Men jag kan även göra lite tvärt om. T.ex. bli ledsen, men då på en gång tvivla på om det är rätt känsla. & har jag rätt att känna såhär? Är det rimligt, logiskt, befogat? Gör jag fel/bort mig om jag reagerar &/eller agerar på känslan jag känner nu? Så håller jag den inom mig & andra känslor hinner födas, t.ex. ilska. Men samma där - är detta rätt? Är det en känsla värd att bekräfta, är den så sann, är den RIMLIG?
Så håller det på så, tills det bara inte håller & allt kommer ut klumpigt & fel & jag förmodligen ser ut/låter som en pajas, där jag sitter & inte vet vad som händer eller vad jag säger riktigt, mer än att det inte är särskilt konstruktivt.
& jag kan lova att vilken idiot som helst känns smartare än en själv när man är i en himla teater, typ i underlandet, fast i skallen på sig själv, när man försöker få saker att verka rimliga & det bara inte går & dessutom försöker övertyga någon annan, haha...
Ok, jag spårade där i slutet, har tagit Imovane, Xanor & druckit vin. Men någon kanske fattade något av this mess? Hehe.
Jag är ingenting
Det är inte superbra med mig, sådär allmänt. Känner mig sjukt deppig över vardagen just nu. Jag gör verkligen nada, går bara runt i vad som känns som ett ingenting. Sover massor, väntar på att min kille ska komma hem, handlar, äter, super. Det är allt.
Helgerna känns inte roliga heller för den delen, bara stresskapande. För då vill alla ha roligt, men jag känner inte för någonting, för jag är ingenting i ett ingenting. Vill inte, orkar inte låtsas vara något. Skit.
Ska dra & handla alkohol snart. & fryslådor, så jag slipper laga mat, om jag inte orkar. Så jag kan sova istället. Orkar inte vara i ingenting.
3-4 kg
Mår okej ikväll, trots senaste dagarnas brist på sömn. Natten till idag sov jag ingenting, satt uppe & drack öl (9-10 st totalt), tjackade, tv-spelade & umgicks med min kille & en kompis. Slutade dricka vid åtta imorse & det har gått bra att nyktra till under dagen. Visserligen med hjälp av Xanor & Imovane, men ändå. Hatar att känna alkoholen gå ur kroppen!!
Jaha, maten då? Jaaa, hejdå. Skit. Bakade svingoda blåbärsmazariner i fredags & jag är inte en frysa-in-&-spara-tjej direkt, hur mycket jag än vill. Så mmm, igår åt jag mazariner för över 1000 kcal. Plus vanlig mat, alkohol & lite annat *smått & gott*, buuu!
Kollade i arkiven vad jag vägde för ett år sedan. Väger 3-4 kg mer idag & jag fick panik, det knöt sig i magen. Tänk om det fortsätter såhär?? Det får bara inte det. Vet inte vad jag ska ta mig till för att vända det här. Assååå, hjääälp! Jag vill inte känna mig misslyckad & fet. Vill inte bli/vara det.
Funderar på om jag ska planera veckan på något vis, maten & det alltså. Köra soppor eller något. Fasta? Nä, gud vad tråkigt & jobbigt. Fast ändå skön känsla när man klarar det. Får hitta ett fungerande mantra.
Måste se till att sysselsätta mig, konstant typ. Inte sitta i lägenheten, uttråkad & tänka på & må dåligt över mat & glass & godis. & alkohol för den delen. Men ska jag ut vill jag vara påverkad på något vis...
Nu ska jag spela & dricka cola eller nåt. Vill ha viiiiin!!
Går ok, men d känns inte som d
Åååååh, jag är så tärd & så uttråkad. Rastlös & ba oförstående inför vad man gör av sitt liv när man känner såhär.
Fredag. Ba wöööh, vill bli dödsfull, festa, hänga & flänga, men orkar inte, hatar folk. Orkar inte med dig ikväll, vill inte vaaa. Vill så sjukt, himla INTE *bara vara* heller, usch. Så oskön grej, orka VARA?
Är för odrogad. I need drugs. Tjackar visserligen, men det räcker inte. Har en 3/4 Xanor. Måste spara till någon viktigare gång. Vill ha Lyrica.
Har inte ätit någon mat idag, bara nå mackor å mazariner tror jag? Kanske lite yoghurt? MINNS INTE & SKITSAMMA.
Gud, vad dryg jag är.
Super gör jag ikväll. Något måste man ju göra? Fucking jävla kuk-Åmål. Spelat tv-spel, men det går inge bra. Eller asså, det går väl okej, men det känns inte som det. Hahaha. Buuu.
Ska väl slänga upp en lina, rota fram nå Imo & knäcka en öl nu. Så får det bli.
Svårt med sömnenenenen
Kunde inte sova natten som var, låg & snurrade i flera timmar innan jag tillslut klev upp & halsade i mig ett glas rödvin tillsammans med extra Imovane. Hade druckit lite smått under kvällen, så jag hade en grund att fylla på & lyckades somna på det. Men jag hatar att hetsdricka sådär, känns så onödigt & jag känner mig typ äcklig. Saknar GBL... Då kunde jag sova när jag ville, en liten stund eller en lång stund. Åh.
Nu har jag lagt mig för idag, trots att jag bara varit vaken i 12 timmar. Vet inte om jag vågar ta Imo än, vill ju inte inte somna & slösa & vill ju inte somna & vakna pigg om någon timme. Vill bara somna & sovaaa!
Imorgon är det fredag & vägning & gxfhjkcfdguvvjk & skitsamma. Gris. Ingen aning vad jag väger, har inte kollat på flera dagar, men det känns inte bra.
Förutom vägning har jag inga helgplaner. Haha. Eller jo, nå Call of Duty, öl & tjack blir det. Men ja. Får väl se.
Nu ska jag ta Imo ändå. Ska INTE halsa vin ikväll!! Har inte varit nykter på en vecka å en liten paus kan jag väl klara av innan helgen?
Jag vet inte
Det har varit kind of tyst här, jo. Det är så att jag har blivit sjuk. Jag har fått AIDS.
Nä, det har jag inte. Jag har bara mått väldigt dåligt en hel del senaste veckan. Bland annat har jag & min kille bråkat. Inte ba om disken liksom, utan om större grejer, som jag knappt kan sätta fingret på vad de är.
Om jag ska uttrycka mig lite fult & hur jag ser det så är allt "mitt fel" i alla fall. I den meningen att det är jag som ställer till det, det är jag som inte kan bete mig, det är jag som skapar oro & det är jag som sitter på osäkerheten som skapar osäkerhet.
Det är jag som blir för full, jag som tar droger på fel sätt, jag som tappar kontrollen & är elak & korkad & utan vett & det är jag som inte minns ett skit dagen efter. Det enda jag har kvar då är ånger, skuld, skam, självhat, kanske några blåmärken & kanske ett gäng bilder, som små värdelösa, äckliga pusselbitar från kvällen, natten, morgonen, dagen...
Min kille frågar "varför?" & jag svarar "jag vet inte".
& jag hatar det svaret, det känns fegt & nonchalant, men jag vet faktiskt inte. Vet inte exakt vad det är i min skalle som pushar mig över gränserna. Vad det är som gör att jag, när jag blir tillräckligt full/påverkad/borta, tycker att jag kan släppa allt & ba rusa mot stupet typ. Jag vill inte ha det så.
Jag vet att jag måste ta tag i hur jag dricker, igen. Vet att jag måste knarka smartare & se till att vara såpass skärpt att jag har något slags konsekvenstänk, någon slags verklighetsförankring, något slags hjärta.
Men det hjälper ju inte i frågan "VARFÖR?".
Kaos
Blev ingen fredagsvikt förra veckan eftersom ALLT blev KAOS. Orkar inte ta upp allt som hände, men det var bra mycket mer drama än jag berättar här. Ungefär såhär skrev jag till en vän;
Började rätt normalt i torsdags, då jag & min kompis for till nån crackpundare hon nyss träffat, för att dricka & hänga. En annan kompis anslöt även när vi var där. Nån gång under natten började vi knapra Imo, sen är allt väldigt luddigt/totalt svart.
Vet dock att vi tre som känner varandra gick hem till min kompis tidigt på morgonen, de typ halvborta & jag typ helborta. Låste in oss på hennes rum (eftersom hennes 14-åring var hemma, eeeh!!!!!) & fortsatte dricka & knapra piller & flamsa. Hon vi var hos ramlade runt i rummet, spillde & krossade vinglas. Ingen kontroll.
Vi klädde ut oss & hade typ photoshoot i trapphuset, mitt på morgonen?! Hade även photoshoot i hennes säng. Inget minne av detta, men jag har bilder, störda bilder. Vet inte vad vi gjorde mer hos henne, men inte förrän efter lunch nån gång tog vi BILEN hem hit till min kille, som har återberättat lite.
Tydligen hade jag & min tjejkompis bestämt att vi skulle till en annan stad & festa i ett dygn?? Hon skulle köra oss dit alltså. Min kille försökte förklara för oss att vi inte var nyktra & min kompis började ljuga ihop grejer för att vi skulle kunna dra ändå.
Som jag har förstått det blev jag sjukt pissed på min kille för att han "höll kvar mig", sneade ur totalt, grinade & höll på, sa en massa elakt till honom & psykosade. Halvdäckade ett tag efter att han & även min tjejkompis tröstat mig. Hon & vår kompis (som typ suttit i soffan & ba suttit eller nåt, haha?) drog till honom & jag & min kille bråkade väl vidare, när han inte tröstade mig.
Dagen efter såg jag dessutom på telefonen att jag pratade med mamma i typ 10 minuter när vi var i klä-ut-oss-stadiet & jag minns NADA. FETÅNGEST!!
Mår så sjukt dåligt över allt & att jag var så dum mot min kille. & stackars hennes son!!! Han flydde tydligen till farmor medan vi var helt cp... Och att hon KÖRDE hit!! Gaaah, orkar inte...
Hatar verkligen att jag var så oansvarig, taskig & sämst.
Tänker fel å gör fel
Jag vill vara smaaaaaaaaaal, NU NU NU!! Orkar inte vara mittemellan. Orkar inte. Det tär på riktigt. Höll på att börja gråta när jag såg formen på min kropp i spegeln idag. Jag vill inte.
För att jag vet att jag är i "normalspannet" nu, trots att jag känner mig ungefär lika fet som jag var vid typ 95 kg. Känner alla valkar, varenda fettcell som gnider sig mot en annan, varenda nerv värker av dessa känslor.
Måste försöka reda ut vad det är som gör att jag inte bara fixar detta, var det går fel, varför jag inte kan greppa kontrollen & hålla fast vid den. Vad jag behöver göra innan jag gör allt det som gör att man går ner i vikt. Måste ju tänka om på något sätt, för just nu känner jag bara misslyckanden. Jag ÄR ett enda stort misslyckande.
& just nu känner jag mig bara motbjudande, värdelös & sämst. Men så pass klar är jag i skallen att jag någonstans vet att det nog egentligen är fel.
Ful å fel å fet
Jag mår så dåligt över min kropp just nu, hur den ser ut & hur den känns. Siffrorna på vågen svider i ögonen & jag har ingen kontroll över maten. Jag lyckas bara inte.
Har slutat med mina minipiller. Hoppas att jag ska tappa aptiten eller något pga det, haha. Råkar jag bli med barn tar jag bort det & mår dåligt över det istället för min kropp. Perfekt.
Men det är det där med min hy också. Anar att den blev bättre pga minipillren, så får väl se om den fuckar upp totalt nu. Då blir det raka vägen tillbaka till dem. Hellre aptit & ok hy än ingen aptit & bajsansikte.
Måndagen var en bra dag, tills jag kom hem & det blev tjafs med min kille. Jag tyckte att han inte förstod mig & han tyckte jag gjorde fel mot honom, typ. Var irriterad & motsträvig ett tag, för att sen bryta ihop & känna att jag hade gjort fel & alltid gör fel. Känner mig som en värdelös person som inte får till det rätt. Som bara förstör, är dum & korkad. Orkar inte med det. Önskar att jag var bra & gjorde rätt, inte bara fel fel fel.
Känner mig sämst & ska försöka sova. Hoppas jag drömmer hemska drömmar. Det förtjänar jag. Horfitta.
I sit alone in my dirty ass room
Borde sova nu, eller för typ tre timmar sedan. Ska inte upp särskilt tidigt imorgon, men känner mig stressad över klockan, tiden börjar bli upp å ner.
Igår hade jag möte på psyk efter lunch. Var väl inget dramatiskt direkt, men skönt när det var över. Kilade in på toaletten efteråt, tog en rätt ordentlig bomb tjack & en halv Xanor. Kände mig glad & typ...fri? Gick & köpte kaffe & en wrap (totalt 792 kcal visade det sig sen!?!??!?) & promenerade hem till en kompis som bor precis vid psyk.
Där satt han & ytterligare en kompis i soffan & kollade när min kille spelade Call of Duty. Det hade de gjort hela natten typ, haha. Så jag satte mig jag med, tryckte i mig maten & några linor. Sen kom ännu en kompis & vi drog hem hit & fortsatte "festen". Tjackhänget då. Fint ord. Inte.
Så ja, i nästan 20 timmar har jag kollat på/spelat tv-spel, pratat & dragit linor. Rätt så nice. Fast jag har ätit, i onödan, hade kunnat ba köra all-in på amfetaminet istället, men nej. Jag gjorde en fryspizza! Duuuuuktig då!!
Nu har jag ångest, ont i magen. Känns som att kroppen har flabbat ut sig senaste dagarna. Jaja, vätska kanske, men det spelar ingen roll. Känner en massa hull överallt.
Min kille ligger däckad här brevid, ena kompisen på soffan & jag ligger klarvaken. Känner mig ensam, vill inte vara själv. Vill ha någon som bekräftar verkligheten liksom, håller mig kvar. Vill inte sväva iväg i otrevliga tankar som gör att jag känner en massa skit.
Tror jag kan vara lite småsliten efter tre dagar med MDMA & lite för lite sömn, vilket är skönt att tänka på, att det finns en möjlig förklaring liksom. Mäh. Jag vet inte.
Orkar typ inte läsa igenom det här, ville bara skriva av mig & sen...
HEJDÅ!
Normal kroppsbyggnad
Orkar inte vara 27-årig vit kvinna med normal kroppsbyggnad. Det är jättejobbigt.
Jag måste vara 27, fast det inte känns som det, jag måste vara vit, fast jag vill vara genomskinlig eller totalt fucking bländande, jag måste vara kvinna för att jag är kvinna & det är äckligt & jag har normal kroppsbyggnad för att jag är sämst.
27 är jag ba, går inte att göra ett piss. Genomskinlig eller bländande, tricky båda två asså. Kvinna är jag, vill inte ha någon kuk eller ingenting eller något annat. Äckligt är det för att folk beter sig & det är ju knepigt att ändra på.
MEN!! Den normala kroppsbyggnaden, DEN kan jag komma åt, lätt som en plätt!! & det vill jag ju till & med!! SÅ VARFÖR ÄR DET SÅ SVÅRT?! Varför knullar jag ba runt runt 60-63 kg?! Jag vet exakt vad som behöver göras, exakt hur jag ska göra, meeen så kommer jag med mina känslor, förnekelse, mina ursäkter & min dumhet där & krigas & är ivägen.
Så är det hela tiden. Jag skulle verkligen vilja visa er, mig själv & alla andra hur jag ba kan fixa detta igen. Ner till 57. Det gick för drygt ett år sedan, kanske lite mer än så, & jag vill göra det igen.
BORT MED ALLT FLÄSK NU.
Tack för mig.
Snurr
Kan inte somna. En massa skit bara snurrar i skallen. Hur värdelös jag är, bland annat. Känns som att människor tycker om mig på låtsas. Att de bara spelar. Skrattar eller svär åt mig när jag vänder ryggen till.
Min familj känner mig inte och de verkar ärligt talat inte bry sig. Förmodligen för att de tror att de känner mig. De är snälla, men finns inte där känslomässigt, eller hur jag nu ska uttrycka mig.
Min kille. Sådana här stunder tvivlar jag så mycket. På vad han känner, vad han vill. Tänker tillbaka & undrar om han någonsin ens blev kär i mig. Det hände så mycket första åren från att vi träffades. Så mycket skit. Jag ältar händelser & försöker komma fram till saker som aldrig kommer gå att komma fram till. De kommer bara få finnas där som oläkta sår, för mig att bli galen på, nätter som den här.
Vill riva mig blodig när jag snurrar in mig i sådant här. Jag hatar det. Jag skulle bara vilja kunna känna mig värd att älskas.
1 mg, ingen frihet?
Känner mig äcklig på alla sätt & vis. Avskyvärd, motbjudande, korkad, dum i huvudet, taskig, värdelös & alla andra sådana ord. Som en riktigt dålig person. Värdelös är ett bra ord, det tycker jag om. Jag är smuts i mina ögon, jag betyder ingenting. Härligt va?
Har småknaprat Xanor & Imovane under dagen. Började dricka öl vid lunch. Har väl hållit mig bäng, men trots det är ångesten fortfarande här & knivar mig. Det gör mig rädd. Hur mycket krävs det för att få lugn egentligen? & då snackar jag inte om terapi & skit, utan om droger. Hur många Xanor? Vill inte stoppa i mig hur många som helst. Vill inte lära kroppen & skallen att mer än typ...1 mg betyder "frihet". En om dagen, högst. Där försöker jag hålla mig. Men det är svårt.
Jag har för lite knark helt enkelt. Hahaha.
Nu ska jag gå & grina eller skjuta mig i huvudet eller något.
Tydligen
Varför blir saker fel? Kan de inte bara bli rätt?
Råkade tydligen umgås med fel person ikväll. Tydligen är han helt psycho, vilket jag inte uppfattade ett dugg.
Tydligen borde jag ha vetat vem den här personen var & tydligen är jag ett mongo som inte kopplade.
Jag är dum i huvudet & sämst i världen tydligen.
Vill bara ha vänner. Fuck off.
Skäms
Har mått överraskande bra idag, för att vara en dagen-efter-flera-dygns-festande-dag. Bara tagit två linor, ätit 1,5 Imovane & typ 2/3 Xanor, men ändå kunnat vistas på stan i flera timmar!! Nu på kvällskvisten tog jag mig tre glas vin för att jag varit så duktig idag, haha.
Maten hade kunnat gå bättre, men det känns okej ändå. En portion spagetti med stekt halloumi & ketchup, en bit äppelpaj med vaniljsås & 100 g glass. Med vinet hamnade jag på 1499 kcal tror jag det blev.
Får ångest & skäms över att jag dricker en massa på vardagarna. Känner mig typ...svag & lite smutsig? Inte alls som när jag tar droger, då känns det snarare som att jag gör något kul, något som så många går miste om. & att det är i smyg, det är mest lite fnissigt. Jag vet inte... Önskar att jag fick sköta mig själv & mitt drickande.
Imorgon har jag möte på psyk. Har ingen lust, men borde visa upp mig, vara lite skötsam & inte glida ur vårdplanen, vad nu den är för något. Hur våren ska se ut är totalt olöst, ett stort frågetecken & ingen har några svar. Känns sådär alltså.
Nu ska jag försöka sova några timmar.
Från happy till prutt
Jaha, typ tre minuter efter mitt senaste happy inlägg dog min hjärna & livslust. Uttömd på serotonin efter MD:et I guess.
Åt en Risifrutti med körsbärssmak, tog ännu en Xanor & tuggade i mig två Oxy, så blev det lite bättre. Men aa, känner mig ändå sliten, behöver nog sova. Vill, men vill inte. Så jag spelar tv-spel istället & vinner...aldrig. För fucked i skallen.
Men vad gör man då? Vad gör man när man är övervaken med AT-känningar? VAD GÖR MAN?? Förutom knarkar mer alltså. Vad sysselsätter man sig med? Äre stirra ut i tomma intet, känna sig hopp- & värdelös & tänka att inget någonsin kommer bli bra eller kännas kul igen, som gäller?
Idag har jag i alla fall inga planer, vilket känns sjukt skönt. Känner mig som sagt smått döende just nu. Vet inte ens om jag behöver bolaga. Har druckit tre öl sen typ åtta igårkväll, så jag har en hel del kvar.
JAJA, INTRESSANT VA, HEJDÅ!!
PS. Fredagsvägningen blir av efter jag sovit något. DS.
Vill vill vill
Som jag skrev häromdagen går det riktigt dåligt (sämst) just nu. Jag hade ju ett gäng dagar förra veckan då jag låg under 1000, men sedan jag berättade det här på bloggen har jag legat strax under 2000/dag, några dagar har jag till & med hamnat över det. Bra där, hemskt bra där, mycket stark karaktär, en riktig stjärna är jag. Sa ju att jag jinxade när jag skrev att det gick bra, att jag var motiverad, "kan om jag vill" & bla bla bla. Ha ha ha. Hatar mig själv right now, kan knappt bli sämre när det gäller det här, känns det som.
En positiv grej är att jag ska opereras nästa vecka. Vill inte gå in på hur eller varför, men det kommer innebära att jag inte kan äta som vanligt & förhoppningvis kan det leda till något bra när det kommer till mitt ätande, mitt överätande vill jag nog kalla det. Att jag kommer ner i kcal & att det kan styra in mig i nya matrutiner.
När jag tog överdosen & blev intuberad kunde jag knappt äta efteråt pga fuckad strupe/hals. När jag tog ut spiralen intalade jag mig att min aptit blev mindre & jag började äta mindre. När jag började med minipiller intalade jag mig det igen & gjorde samma sak.
Tror jag nämnt det förut, att något konkret utifrån kan göra att jag kickar igång ett tankesätt & beteende kring maten som liksom fastnar & gör att jag kör stenhårt på det, trots att det kanske är inbillning. Jag gör det till verklighet & låter det fungera & rulla på. Jag behöver något sådant. Är tydligen inte stark nog & så karaktärslös att jag inte kan göra det själv.
För ett år sedan var jag i ungefär samma sits, men vägde 1-2 kg mindre. Ville komma under 60 igen, so bad, men hade svårt att få det att fungera. I mitten av november började jag gå ner. & ner & ner & ner. Ska läsa på ordentligt hur det var då, lusläsa min matdagbok & så. Jag vill fixa det här. Ni kan aldrig förstå hur gärna jag vill få det här att fungera.
Horpositiv
Matångest. Ätit massor. Är så mätt, men vill ha mer.
Tre dagar under 1000 i alla fall. & massor med vatten, 4L om dagen. Var utan socker i fem dagar också. STAY POSITIVE!! Men idag har det blivit flottig pizza, toscabullar & diverse skit. Super gör jag också & knarkar & surar.
Närå, mår faktiskt riktigt bra idag, trots allt. Fick ett trevligt besked imorse, därför firar jag lite ikväll. Så supet & droget känns inte alls drygt, bara kul å roligt å festligt, lululu. Dock blev jag så S J U K T trött efter pizzan, trots *en massa* tjack? Tokgäspig, ville ba nodda av. Sen drack jag en kopp kaffe & blev pigg, hahaha! Tjacket ba grinar & kaffet ba "ägd...".
Var ut en sväng innan lunch. När jag kom hem tog jag två linor & spelade gitarr & sjöng i tre timmar. Bästa verklighetsflykten serri. Å sen drog jag till centrum, mötte upp min kille & gick på bolaget. Sen hem, in i frysen med ölen & så plats i soffan för tv-spel & här sitter jag fortfarande, sju timmar senare. & så var min dag!!
Nu ska jag ta en äppelöl & joina spelandet & det igen.
Hörs sen då sugarhoneybabydarlings!!
Vara vacker
Jag önskar så hårt att jag var vacker. Jag blir så himla ledsen & uppgiven när jag ser mitt ansikte i spegeln. Det finns verkligen inget vackert där. Inga fina drag, ojämn hy (både nyans & finnar), allt ser oproportionerligt ut & inget sticker ut på något bra sätt. När jag sminkat mig ordentligt kan jag känna mig fin ibland. Men mest känner jag mig bara ful & tråkig.
Plus det där att jag börjar känna mig gammal. Från & med för ett par år sedan, kanske när jag var runt 25, har det bara gått utför, kroppen har gett upp & satt igång förruttnelsen. Så känns det. Hoppas det bara är jag, men ändå; ni som är under 25 - NJUT. För inget blir bättre sedan. Ni blir inte vackrare. Om det inte bara är jag, då kan ni ju vara lugna.
Men nej, jag hatar mitt utseende. Jag vill vara fin. Utan foundation & puder & mascara, m.m. Men jag är inte det. Kommer aldrig bli.
Ibland är det så jobbigt när min kille ser på mig, för jag vet vad det är han ser. Då vänder jag mig ibland bort eller flyttar vårat fokus till något annat. Jag vill inte bli granskad när jag känner såhär, när jag är såhär.
Jag önskar bara att jag var vacker. Skulle ge mycket för det.
