Spiralen går ruuunt
Känner mig sänkt alltså. Ledsen. Samtidigt avtrubbad på något sätt. Som att jag känner mig nedbruten, fast på gränsen till upprörd, över vissa tankar & känslor. Men så slutar det med att jag trycker bort dem, stänger
av eller flyr ifrån dem. Flykt, ja. Har insett att det är en av mina främsta överlevnadsinstinkter, en mina strategier.
Förut flydde jag från ALLT som skapar ångest, rädsla, frustration, panik, ilska & sådant. Allt allt allt. Genom åren har jag lärt mig en del andra strategier, men t.ex. har jag skitsvårt för när någon är riktigt arg
inför eller på mig. Jag får ofta panik inombords, världens hjärtklappning, spykänslor & blir typ helt stum & darrig & vill bara springa & gömma mig, skydda mig, rädda mig. Usch, blir illa till mods
av att tänka på det. Ilska (från andra) innebär för mig fara & rädsla & skam. Kan ba inte jonglera det.
Aja.
Ligger i soffan & slickar rent ett vinglas. Typ det...5:e? 6:e? Lyrica, Imovane, tjo, samma gamla niveeet. Gud, mitt liv är verkligen ett hamsterhjul. Skulle behöva ett trauma eller något.
"Dagar går ihop jag måste hitta sidospår
Klockan stressar mig jag låter bara tiden gå
Ingenting bestämt idag det känns som jag faller sakta
En massa tomma sidor i min almanacka
Och inte ens när min natt blir en vilostund
Identiska dagar cirkulerar runt
Och ingen hör fast man skriker och ropar allting upprepar sig, repriser och loopar"
Klockan stressar mig jag låter bara tiden gå
Ingenting bestämt idag det känns som jag faller sakta
En massa tomma sidor i min almanacka
Och inte ens när min natt blir en vilostund
Identiska dagar cirkulerar runt
Och ingen hör fast man skriker och ropar allting upprepar sig, repriser och loopar"
