Hela jag är tillfällig

Blogg.se kukar ur i mobilen. Finns inget "Skapa nytt inlägg", så det går inte att skapa ett nytt inlägg... Så nu står jag vid min dator i en helt skev & sjukt oskön ställning, för att kissen har tagit över min datastol & gjort det till sin tron, eftersom jag aldrig sitter här längre. Lilla gammskruttan. 
 
Blev ändå överraskad när jag vägde mig igår. Trodde verkligen jag var helt fucked, känner mig så ffflllääässskkkiiiggg. Hatar min spegelbild, naken är jag katastrof. Blundar istället. Fettohorakukbajsblä. Äckel. Vill klä av mig kroppen när jag ser mig själv i spegeln. Orkar inte. Inte för att det direkt förändrar någonting, men 1,1 kg ner är skönare än upp. Jag vill bara ner. Ner. Ner. Ner. Neeer. 
 
För tre år sedan, 10/2-16, vägde jag 55,6 kg & hade ett BMI på 17,7. Idag vandrar jag runt med 11,7 kg mer på min kropp & jag vill bara kräkas på mig själv. Vet att jag upprepar mig & upprepar mig & upprepar mig, men... Jag HATAR detta. Jag vill bara vara där. Någon eller något har knullat in det i mitt huvud. Nu går jag runt i något mellanläge typ. Något som inte är jag. Något jag ursäktar. Något som egentligen inte ska vara. Hela jag är tillfällig, en bugg, något som ska fixas till, så det blir bra, blir som det ska. Lite oklart när, så jag bara fortsätter gå runt & är ful & fel & tillfälligt utomordentligt avskyvärd. Härligt va? 
 
Det är lördag & klockan är snart mitt på dagen typ. Jag har inte sovit, jag har druckit vin & öl, tagit tjack & Lyrica & Iktorivil & känner mig helt konstig i huvudet. Verkligheten känns inte verklig & allt är...bubbligt. Skulle få 1/4 Ikto av en kompis, men så råkade han ge mig Imovane istället. haha. 
 
Vet inte om jag är kvar i gårdagen & ska fortsätta dricka eller om det är "nästa dag" och jag ska ta en paus & kanske vila/sova eller om det är lördag nu = dricka party party sup sup. Måste sluta nu, snurrar sönder, måste sätta mig, hämta mig, hålla mig i handen & säga till mig; DET ÄR LUGNT, DET LÖSER SIG! Typ. 
 
Vad gör ni? Hjälp mig.

Skjuter & skjuter

Heeej igen!! 
 
Hoppsan vilken fart det blev med inlägg nu då! Men såhär i juletider ska man väl hålla på å ge å ge, så jag ger i skrift. 
 
Fick en illamåendeattack nyss. Sprang runt som en tok & letade mina Tradera-frimärken när det plötsligt kändes som att jag skulle spy. La mig typ upp & ner i soffan, blundade & försökte tänka bort kräkreflexerna. Mår fortfarande illa, men känner mig inte lika spyfärdig nu.
 
Det blir såhär ibland. & ibland får jag hugg i magen & jätteont i den. Vet inte vad det är, men nåt är ju fel. Har försökt kolla upp det, men det gick inge vidare. Borde söka igen, men jag skjuter upp det hela tiden. Kan ju vara tjacket &/eller Gabapentinet som retar upp min mage & om det är anledningen känns det inte så skoj att bli utredd av läkare... 
 
Nåja, nog om mina magbesvär :) 
 
Hade tänkt fara ut & fixa nå julklappar, för det har jag inte tagit tag i än. Gör alltid det typ någon dag innan julafton. Det där uppskjutandet alltså, det är omöjligt att få bort!! Det stör mig en del, skapar ångest. Gör allt jag inte ska/behöver tills det nästan är för sent med det jag SKA göra. Även om det oftast löser sig & blir bra i slutändan så blir det en stress. 
 
Nu ska jag se om jag tar mig någonvart i livet...

Äckliga barn uuusch

Hej!!! 
 
Mitt stämningsläge kukar typ ur. Kan knappt fokusera på skrivandet, för just nu sitter jag & kokar inombords för att grannarnas efterblivna ungar stampar runt i golvet, skriker/skrattar/grinar sådär fult som bara barn kan. Äckliga människor i miniformat, som helt respektlöst gör & säger exakt vad de vill + är dumma i huvudet. Usch, jag hoppas de tappar glassen i backen & ramlar ner för ett stup. 
 
Känner mig less, stressad, arg & ledsen på olika saker. Har ingen riktig ordning på vad som är vad, borde reda ut det egentligen. Nu går jag bara runt & är frustrerad & dryg i skallen. 
 
- Jobbet - ska byta ställe snart, ingen aning vad det kommer bli eller vad som kommer hända med mig & mitt mående. 
- Min kille - begriper mig inte på honom ibland, men kan inte formulera vad det är, så jag kan inte ta upp det 
- Min kropp - den är inte bara ful & äcklig på utsidan, den kukar ur på insidan också 
- Jul & Nyår - orkar inte 
- Jag - jag är sämst 
 
Så, det var några bitar, väldigt kortfattat.
 
Avslutningsvis önskar att jag dör i julklapp.
 

Ledig

Det går sådär med jobbet. La till en dag (mina dagar innebär kl. 08-12), men tog bort den igen. Backade. Failade. Men trots att jag känner mig dålig som inte klarar det jag vill, så känns det bra att inte riskera att göra saker sämre i onödan liksom. Att pusha för hårt en tid, krascha & då kanske behöva ta bort två dagar t.ex. Det skulle kännas värre. Får se hur allt blir, ska vara där året ut i alla fall. Vill inte sluta, jag trivs & mår oftast bra där ju. 
 
Idag är jag ledig, precis som igår då jag försov mig. Hade varit vaken i typ 40 timmar innan jag somnade, så var helt klubbad & sov igenom fyra larm! Försover mig väldigt sällan & självklart hade jag ett möte inbokat dagen till ära, vaknade 20 min innan det... 
 
Så idag såsar jag runt i pyjamas, tjackar, knaprar Xanor-stavar, dricker kaffe & äter Snickers mini som om det var Xanor, heheh. Städar regelbundet efter katten som är konstig i magen & skvättar diarre när hon hoppar ur lådan. Lilla gammskruttan. Funderar på om hon börjar bli senil eller nåt, har gått och lagt sig i kattlådan som om det var en bädd vid flera tillfällen senaste tiden, vilket hon inte gjort förut. Nån som vet vad det kan bero på?? 
 
Borde duscha, klä/sminka mig & ta mig ut, men skjuter på det som vanligt. Jag KAN typ inte ta tag i saker?! Om jag inte är väldigt motiverad/peppad, så tar det lååång tid innan jag kommer igång. Vet inte varför det blir så. 
 
Äh, skärpning nu.

Babblets babbel

Jag räknar ju hur många ”glas” jag dricker per vecka & för enkelhetens skull så tänker jag att ett glas är 1,5 dl vin. Enligt vården är det nu 1,25 dl, men äh, fakk dat. Jag brukar i alla fall ligga på mellan 30-40 glas i veckan (minst), vilket innebär (minst) runt 6 vinflaskor/vecka.
 
Tidigare har jag försökt hålla igen drickandet på vardagarna, för att kunna festa loss på helgerna, men nu skiter jag i det. Skiter i att hålla igen & sprider ut de där glasen jag brukar spara till helgen över hela veckan, så jag får domna bort hårdare varje dag istället. 
 
Jag vill inte ha med folk att göra, de är besvärliga, krävande & skapar ångest. I & med att jag nu jobbar lite så töms jag på social energi mycket snabbare än tidigare, har ingen kvar till helgen. Vill helst bara vara själv eller med min kille.
 
När jag är ensam hemma lyssnar jag inte ens på musik, väldigt sällan i alla fall. Jag vill ha det så tyst som möjligt, om jag inte väljer att spela gitarr & sjunga vill säga, spelar liksom inte luftgitarr & mimar in silence, eeeeeh... När jag var yngre mådde jag dåligt utan musik, kunde aldrig ha det tyst, det stressade ihjäl mig & triggade panikångestattacker. Fanns inte på kartan att gå själv utomhus utan lurar i öronen. Musik var 100% min räddning då. Vill typ grina nu, jag älskar verkligen musik & vad den gjort för mig. Totalräddat mig frän döden typ. Haha. Sjukt. 
 
Men fittrövskukpaj. Babbla lite eller?? Nu ska jag skicka en snap till bästa M:et i Skånedalen, sen ska jag lägga mig å skeda min kille eller tvinga han. Ska bara fylla glaset, glas fem eller sex för kvällen tror jag.

Sleep in Peace

Jag har tråkiiiiigt!! Ligger i soffan & dricker vin & cola light. Inte blandat alltså. Gud, vad äckligt det hade varit, ska aldrig testa det, det enda jag aldrig ska testa, bläääk! 
 
Måste köpa öl. Har några stycken, samt två liter rödvin, men jag måste ha mer. Är inge sugen egentligen, vill ba bli onykter. Har ingen lust att festa eller träffa någon, vill bara vara full. Eller ja, helst hade jag varit narkotikapåverkad av lugnande knark, MEN JAG HAR NADA, ZERO, NOLL SÅDANT!!
 
Livet är typ drygt utan det, det mesta känns som en tråkig & jobbig uppförsbacke & allt går skitlångsamt. Det enda som går fort är sömnen, spelar ingen roll om jag sover en timme eller tio timmar, sömnen varar alltid i ca en sekund. Godna...UPPÅHOPPA!! Älskar ju att sova.
 
Jag hoppas det känns som att sova när man dör, att den medvetenheten finns kvar, att man aldrig behöver vakna mer, att inget horlarm någonsin kan väcka en igen. ”Här sover Violent i frid” ska det stå på min gravsten, med en stilren ram av Imovane. 
 
Mvh.

Rännstenen

Jag vill kuka ur, vill inte tillbaka till psyk, vill inte lämna prover, vill inte leva på andras villkor. Nä, kanske inte kuka ur sådär, men jag vill känna mig fri. Jag gör inte det. Det som ska hjälpa mig ger mig bara ångest & begränsningar. Känner mig smygtvångsvårdad, av mig själv typ.
 
Men alltså, om jag bara skulle släppa allt & låta saker hända, så kommer allt rasa samman. Om alla myndigheter fick veta att jag är en efterbliven knarkaralkis med dåligt självförtroende & dålig självkänsla, som är rädd för typ allt, om jag slutar le, börjar agera på mina impulser & känslor, fullt ut & ärligt, då kommer allt gå sönder. Jag skulle bli exakt den skit & det äckel jag egentligen är, i ALLAS ögon. 
 
& allt bra, det som jag nu mår gott av, som jag byggt upp bakom denna mask, kommer ryckas ifrån mig & jag kommer trilla ner i rännstenen. Så känns det typ. 
 
”Men sluta knarka!! Sluta supa!! Sluta grina!! DÅ blir du FRI!!” 
 
Tack, det var en ny tanke :)

Blåbärsgröt

La mig just i sängen, vilket jag borde ha gjort för typ en timme sedan. Känns helt skevt att behöva lägga sig kl. 22.00!! Det naturliga för mig är typ tidigast tolv-halv ett en vardag. Men ja, tre dagar i veckan är väl okej, det fungerar någorlunda & känns rätt lagom just nu, att jobba tre förmiddagar i veckan alltså. Får se vad som händer i höst, låter lite som att de vill pressa det ännu mer, utöka tiden. Det känns jättejobbigt & skrämmande, så försöker att inte tänka på det. 
 
Imorgon är det fittvägning. Åt supersen middag ikväll, så den ligger väl som en sten i magen imorgon. 
 
När jag stod framför spegeln & borstade tänderna för en stund sedan insåg jag ännu en gång hur cp-mycket jag vill vara smal. Kändes tröttsamt, men jag började fundera på tillvägagångssätt & plötsligt kom jag att tänka på gröt. Så jag ska införskaffa havregryn, blåbär & någon vegdryck, typ osockrad sojamjölk & börja äta gröt. Flyttade hemifrån när jag var 17 år & hade knappt några pengar över efter cigg, snus, alkohol & sådant, så jag levde på blåbärsgröt & då gick jag ner i vikt. Kommer nog inte leva på det, men något kommer jag byta ut i alla fall. 
 
Happ, nu har det gått ytterligare en kvart av min sovtid, så jag måste verkligen släcka nu. Godnatt!!

Särkompis

Farit runt mellan olika små projekt i natt. Påbörjat något, sedan typ gått för att hämta något, så kör jag igång med något annat på vägen. Kommer på vad jag först började med, släpper allt & går tillbaka till det & så går det runt runt runt så. & nu har jag inte åstadkommit ett skit typ. Haha. Aja. 
 
Min kompis beter sig särt just nu. Vet ärligt talat inte om hon är något att lägga någon energi eller kärlek på längre. Är så kluven, för jag älskar henne, vi har en speciell relation & vi har så himla roligt, osv. Men hon visar sidor jag inte uppskattar/inte tycker är okej.
 
Eller asså, har vetat att hon har onajsiga personlighetsdrag & så, men har inte känt att hon har riktat dem mot mig, inte så att jag märkt det iaf = det har inte påverkat våran relation direkt. Eller asså jaaa, jag vet inte. Det har varit småsaker som varit småskumma, men som det är nu så gör det mig illa & det känns inte ok. Tänker inte gå runt & vara ledsen/sårad/irriterad pga cp-saker som hon pysslar med.
 
Äh, så svårt att förklara. Känns superledsamt om jag ska behöva få den här relationen rinna ut i sanden. Jag har inga andra nära vänner & har ingen större lust att jaga några. Som sagt så gillar jag den här tjejen riktigt ordentligt, men det fungerar inte såhär. 
 
Himla horröv. Återkommer med nån äcklig vikt imorgon.

Att gå i säng

Blir så dramatisk ibland. Orkar inte. Skitsamma. 
 
Jag har svåra problem med sänggående alltså. Hur gärna jag än vill få sova mina typ...nio timmar, så går det inte. Ju närmare jag kommer läggdags, desto mindre sömn anser jag mig behöva? Helt plötsligt värderar jag skitsaker över ljuvlig, välbehövlig sömn. 
 
Typ ska diska ett glas ba ”Aja, jag diskar alla glas, det hinner jag lätt innan halv!” & så blir klockan kvart i & så ba ”Ojdå. Aja, tar en snabbdusch nu, så kan jag sova den tiden imorgon istället, så länge jag är i säng prick!!” & så blir det en långdusch... ”Hmm...hungrig, jag äter ba en macka”. När jag sedan borstar tänderna inser jag ”Faaaack, har inte loggat in & fixat dagens grejer i CoD!!”. Så jag loggar in, fixar & så ba ”Men EEEN match då...” & så förlorar jag, men ”vill ju vinna en innan jag lägger mig ju.....” & SÅ VIDARE!! 
 
& så det här; 
 
”Jamen, sju timmars sömn klarar jag mig på!” 
”Äh, med sex timmars sömn överlever jag ju!” 
”Nämen, fem timmars sömn har väl ingen dött av?” 
 
& ändå fortsätter jag vara positiv nästa dag & nästa dag??
 
”Ikväll SKA jag lägga mig kl. 22, gud vad skönt!!”. 
 
Retard.

Missfallsdrömmar

Vad är man om man hoppas att en person får missfall &/eller typ...grova förlossningsskador? 
 
Då menar jag inte random person på stan, utan en motbjudande människa som betett sig fruktansvärt fult, elakt & respektlöst mot en själv & andra. Skadat både psykiskt & fysiskt. En äcklig person. Gå å DÖ liksom!! Fast nä, det är för skonsamt. Jag kastar olycka & lidande på denna person.
 
Barnet (ev. ”barnet”) tar ju ingen skada, det försvinner ba från jorden, utan en aning om vad det missar. Eventuellt lidande lider man ju inte av när man är död heller. 
 
Samtidigt kan jag växla till att inte bry mig ett piss. 
 
Ja, vad är man då?

Tröttheten

Orkar inte känna mig tjock & stor & plufsig & ful längre. Orkar inte vara det. Det är så trist & jobbigt & trööökigt & fult & tar så mycket energi & tankekraft att jag bara vill sova. Missar livet. Himla skit. 
 
För jag är trött hela tiden, på alla sätt, i både kropp & själ. Trött, slut, matt, sömnig, allt sådant. Det gör mig lättirriterad & frustrerad. Asså, det är INTE ett kul liv!!
 
Finns säkert mycket ”enkla” saker att göra för att förbättra det hela, typ äta bättre, röra på mig mer, ta medicinen ordentligt, osv. Men nä, det är inte enkelt. Det är svårt när man är trött & less. & sämst. 
 
Vet inte om jag ska dricka något idag. Skulle vilja ha skitmycket Lyrica & ta en ordentlig dos, men jag har typ 100 mg kvar. Sen blir det paus. Har iofs lite benso, fyra olika sorter, men det är inte samma sak ju. Det blir jag dessutom bara trött av typ, hah.

7 flaskor vin i veckan

Hej! 
 
Senaste veckan har känts som en månad eller något. Förmodligen delvis eftersom min kompis har varit bortrest = stillsamhet. Ingen som kontaktar mig & inget drama typ, haha. Blev inte ens något festande/umgänge helgen som var, mer än med min kille & vi har ju sådana supermegafeta discopartyn!! Hehe.
 
Druckit har jag dock gjort varje dag. Totalt blev det motsvarande ca 35 glas förra veckan. Det lustiga är att jag har normala värden trots att jag dricker typ 3-4 gånger så mycket som man (på sin höjd) får dricka utan att vara i riskzonen för psykiska/fysiska skador/problemdrickande enligt sjukvården. Jag dricker motsvarande ca 7 flaskor (drygt 5 liter) vin i veckan & mitt CDT-värde ligger på 1,7 & under 2,0 är ”normalt”. 
 
Ska sova nu. Är dödstrött. Skriver mer imorgon. Puss.

Flow & inga återbesök

Asså, när jag var som smalast (BMI 17-18) tyckte jag ofta att det var så enkelt, det var bara å äta lite liksom, inga krusiduller. Glömde nästan hur svårt det kan vara, har ju varit i svår-perioder många gånger i mitt liv, men det hamnade långt borta på något vis. Jag var så inne i det & när man har ett flow så tänker man inte på så mycket annat än ens framgångar, rekordslagningar & belöningar. Det blir en drog. Eller asså, man & man, JAG. JAG var så & JAG är så. 

Dricker som ett cp. Fast utan ryckningar, allt träffar munnen, sköljs ner i halsen & grejsimojsar inombords så jag blir påverkad & mysig & borta i skallen. Hejdå problemen & inga återbesök under fyllan tack. För då kanske jag trillar psykiskt & dör. Men hej hej hej avslappningen & det gifter sig så bra med Lyrican. Ska njuta & hålla mig på den glada sidan. 

Mvh Glad i Mössan

Ful inifrån & ut

Gud, vad less jag är på mig själv. Orkar inte att jag är för stor, orkar inte att jag gnäller om det, sen ba inte lyckas göra något åt det. Så fruktansvärt irriterande & lame. 

Somnade 05 imorse, vaknade 12 idag. Vägde mig, hatade, gjorde kaffe, drack 2 dl mango/apelsinjuice (100 kcal) & tog en lina tjack. Vill inte äta. Ska ta mer tjack. Pyssla på med saker. Distrahera. Längtar tills jag får lägga mig & sova, så jag inte kan äta eller dricka eller tänka på det. Vill sova tills jag blir smal. Undrar hur lång tid det skulle ta att gå ner typ 10 kg om man bara sov. Synd bara att man typ inte skulle kunna gå när man vaknade igen. Äsch, skitsamma?? 

Igår bråkade jag & min kille massor, hela dagen var jag ett labilt ångestvrak typ. Fick sminka om mig tre gånger... 

Min kille mår inte bra av mig, av mina "känslostormar", vilket inte direkt gjorde mig lugnare. Blir helt förtvivlad när jag tänker på det, att jag förstör så mycket för någon jag älskar så mycket. Vill skrika & spy på samma gång. Han sa att jag kanske skulle fatta om jag fick betala så han kunde vara ledig en dag, för varje ledig dag jag förstör för honom. Så jag swishade 500 kronor. Normalt. Nä, himla skit. Mår bara illa över mig själv, att jag är en sådan hemsk människa. 

Min mage kurrar, men fuck den, det blir inget.


Inget att älska

Grät när jag duschade ikväll, i 24 minuter grät jag, för att jag känner mig så ful & äcklig. Det blir så tydligt, uppenbart & självklart när jag står där naken, känner mig som ett missfoster. Ibland låtsas jag att jag är ett skämt, typ när min kille råkar se mig, det blir mycket lättare så. Min kropp är inget att älska, jag kommer nog alltid hata den. & jag vet inte om jag kan känna att den är älskad överhuvudtaget. Jag hatar den. 

Orkar inte skriva mer än såhär, är för ledsen.

55,6 kg

Tittade igenom gamla bilder på datorn nyss & GUUUD vad jag vill gå ner i vikt NUUU!! Klyschigt, I know, men såg bilder från 2016 & GUUUD vad jag vill ha tillbaka den kroppen NUUU!! 

Kollade i gamla bloggarkivet & för ganska prick två år sedan, den 10:e februari 2016 närmare bestämt, vägde jag FEMTIOFEM KOMMA SEX KG!! 55,6 kg, BMI 17,7. Alltså 9,4 kg mindre än i fredags. Vill grina. 

Vill ta av mig allt mjukt i & på kroppen & mala ner det & göra köttbullar av det & tugga & spotta ut. Äckelhorkropp. Så trött på den. Så trött på att känna mig tjock & ful. Det suger & är jättetråkigt nämligen. Himla RÖVSKIT vad less jag är. 

Min kompis är dryg. Dissar typ. Ingen aning om varför, finns väl en förklaring, men hallååå, man kan väl åtminstone säga typ att man inte har tid eller något, inte ba bli helt tyst & inte svara? Igår & idag skulle hon vara ledig & vi skulle hänga, men nej, hon är som borttrollad. Kukigt, om du frågar mig. Orkar inte jaga, hon får höra av sig när hon levt sitt liv, så får vi se om jag har tid då..... 

Sovit fyra timmar sedan jag vaknade i måndags, 4 av 45 timmar, så jag funderar på att lägga mig. Är inte dödstrött, men lite slut i huvudet + vill inte vända på dygnet totalt. 

Ja, jag har tagit amfetamin, bra sådant. 

Godnatt, kanske.

Vem ääär jag?

Lyckades hålla mig nykter där i måndags när jag så gärna ville ha något för å slippa va nykter, yay. Tog den där andra halvan Imovane & gick å la mig tidigt typ. Minns inte riktigt, är ju två dagar sedan liksom!! Men vet att jag vaknade rätt tidigt igår, så det stämmer nog. Minns inte om det var då jag sov dåligt dock. Men aja, INTRESSANT, ja... 

Alltså jag & tidsuppfattning, fungerar typ inte. Om någon frågar på tisdagen hur helgen var, så kommer jag ofta inte ihåg vad jag har gjort. Tänker "Öööh...?", men svarar typ "den var lugn, var ba hemma typ", rätt safe svar liksom. 

Men sen kan jag komma på efter ett tag att det ju var i fredags jag var på den där sjuka festen där alla snortade kokain från varandras rövar!! Det kan man iofs inte säga till så många, men ni fattar, att jag har gjort något jag rätt självklart borde ha berättat om, men så är det försent. 

Eller när någon ba "men om du tänker en vecka/en månad/ett år tillbaka, hur det var då jämfört med nu...", jag ba "Öööh...?". 5/10/15 år tillbaka, DÅ kan jag börja minnas typ. Det är rätt jobbigt till & från, att ha så svårt för det där, svårt att hålla ordning på VAD som har hänt NÄR. Känner mig ofta dum, virrig & korkad. 

Har länge funderat på om det har med mina mediciner att göra. Vet att det inte var såhär när jag var liten/yngre. Det var så mycket som förändrades när jag blev sjuk & jag var så ung, svårt att veta vad som är vad, när det kommer till medicinerna t.ex. Eller när det kommer till vem jag är egentligen. Uppvuxen medicinerad inom psykiatrin liksom... 

Tagit Imovane, skriver kanske rörigt, godnatt!

Spiralen går ruuunt

Känner mig sänkt alltså. Ledsen. Samtidigt avtrubbad på något sätt. Som att jag känner mig nedbruten, fast på gränsen till upprörd, över vissa tankar & känslor. Men så slutar det med att jag trycker bort dem, stänger av eller flyr ifrån dem. Flykt, ja. Har insett att det är en av mina främsta överlevnadsinstinkter, en mina strategier. 

Förut flydde jag från ALLT som skapar ångest, rädsla, frustration, panik, ilska & sådant. Allt allt allt. Genom åren har jag lärt mig en del andra strategier, men t.ex. har jag skitsvårt för när någon är riktigt arg inför eller på mig. Jag får ofta panik inombords, världens hjärtklappning, spykänslor & blir typ helt stum & darrig & vill bara springa & gömma mig, skydda mig, rädda mig. Usch, blir illa till mods av att tänka på det. Ilska (från andra) innebär för mig fara & rädsla & skam. Kan ba inte jonglera det. 

Aja. 

Ligger i soffan & slickar rent ett vinglas. Typ det...5:e? 6:e? Lyrica, Imovane, tjo, samma gamla niveeet. Gud, mitt liv är verkligen ett hamsterhjul. Skulle behöva ett trauma eller något. 

"Dagar går ihop jag måste hitta sidospår
Klockan stressar mig jag låter bara tiden gå
Ingenting bestämt idag det känns som jag faller sakta
En massa tomma sidor i min almanacka
Och inte ens när min natt blir en vilostund
Identiska dagar cirkulerar runt
Och ingen hör fast man skriker och ropar allting upprepar sig, repriser och loopar"




Försvinna

Jag borde kanske börja springa igen. Jag sprang förut & ju mer jag sprang, desto mer försvann från min kropp. Fettet rann av mig, jag försvann & det var underbart. Jag behöver det nu. Jag måste lyckas med något, lyckas försvinna, lyckas vinna, annars går jag under. 

Snälla någon, ge mig det lilla.


Tidigare inlägg
RSS 2.0