Violent more violent

Det händer saker i mig för att det händer saker utanför mig & det händer saker omkring mig för att saker händer i mig. Det har varit mycket i livet senaste tiden, på många olika sätt, saker har hänt & grejer har utvecklats, samtidigt som jag känt mig helt förlamad typ. Alltså, så är det ju jämt, från att man blir människa tills man slutar - saker händer & så reagerar man, agerar, trampar snett eller kanske rätt ibland & så vidare. Men det har ba varit så mycket & så intensivt senaste tiden. Vet inte riktigt vad som händer. 

Skitsamma! 

Anledningen till att jag nu äntligen skriver & faktiskt publicerar detta inlägg är att jag...vet inte, hahaha! Nä men, jag tror det var att jag började tänka på något min psykkontakt sa när vi gjorde vårdplanen för den här terminen. Hon uttryckte sig som att jag börjar vara "klar". Med psyk då, tror jag hon menade? "Du har ju din ångest, den kommer du förmodligen alltid ha, men du verkar ju kunna HANTERA den nu! Det kan ju vara skönt för en själv ibland också, att få känna att man är KLAR!" Jag fick smygpanik, men log & ba "haha, mm..." eller något... VADÅ KLAR?! 

Nu har jag svinmycket ångest över att jag typ anses börja vara "KLAR", samtidigt som jag har en massa skit KVAR, det är bara det att jag inte vill vara ärlig!! T.ex. super jag som ett äckel, trots att mycket i vardagen flyter på & jag gör framsteg på flera plan. Jag är alkoholnykter typ en vecka innan provtagning för att få "normala" värden, men sen kör jag igång igen. 

 

Har typ kris, för jag börjar tvivla på min övertygelse att det är bäst för mig att inte vara 100% ärlig, ba WHAAAT? 

Behövde få ur mig, därför återvände jag hit. Ingen verkar ha saknat mig, hahaha! 

Nu ska jag dricka vin & poppa Imovane.

Har så mycket ångest över att jag är en sådan värdelös vän & medmänniska. Det finns ett fåtal människor jag älskar & en hel del jag tycker om, som jag vill ska må bra & sådär. Grejen är bara att jag inte vill vara med, haha... 

 

Nä men, det är ganska sällan som jag inte blir stressad &/eller mår dåligt när jag blir inbjuden till något eller tillfrågad om jag vill umgås idag/imorgon/i helgen/nästa vecka eller typ...SNART. Jag vill i princip alltid svara ”kanske...någon gång...vi kan ju höras...sen...någon gång?”, kanske... 

 

Jag önskar verkligen att jag var den som ställer upp, som finns där i vått & torrt, vars dörr alltid står öppen, som aldrig sviker, som är peppad & glad & rolig, osv. Men jag är inte det, SÅ LÄMNA MIG IFRED! Typ. 

 

Mår dåligt när jag tänker på detta. Vill inte vara så, vill inte känna så. Jag vill vara en person som är värd att tycka om & att älska. En person som tycker om att vara omtyckt. Tror att mycket skulle kännas mycket lättare då.

Har påbörjat så sjuuukt många inlägg här!! Men sen bara stängt ner allt, för jag får inte ihop något vettigt. 

 

Det händer rätt mycket omkring mig just nu, känns det som för mig i alla fall. Jag & mitt liv förändras & utvecklas på olika plan & det finns en himla massa tankar & känslor som jag helst skulle vilja spy ur mig här på bloggen, men jag kan inte berätta om det rakt upp & ner, eftersom jag vill behålla anonymiteten så gott det går. 

 

Meeen, jaaa. Jag dricker alldelses för mycket fortfarande. Idag är årets 118:e dag (om jag inte räknat helt cp) & jag har varit nykter 14 av de dagarna. Seriöst? 

 

Ska vara dryg & avsluta nu, råtråkigt inlägg, men jag ville skriva NÅGOT i alla fall. 

 

Det är bra mellan mig & min kille nu i alla fall. Saker löser sig ni vet. 

 

Puss!

Hej. 

 

Vet inte hur många gånger jag har påbörjat ett inlägg här, men sen typ fått ångest över det jag skrivit & raderat det. Eller däckat ifrån det, sen dagen efter går det liksom inte att fortsätta på det man skrev igår för att man är i ett helt annat mode. Lite som ett fyllesms, ofta man avslutar & skickar det dagen efter om man hittar ett halvskrivet när man vaknar, haha?

 

Den här bloggen är typ en skräpkorg för mitt fyllebabbel. Visdomar på högsta nivå. Ett tjackfettos dekadenta fyllebekännelser borde bloggen heta. Serri... 

 

Jag ba super & tar Lyrica & äter & blir fet & ful & hjärndöd.

 

Dricker motsvarande 5-6 liter vin i veckan, eh. Varit nykter EN dag den här månaden & idag är det den 27:e. Vet inte vad jag håller på med riktigt, om det är fel eller om det bara är så jag är, haha? Men det känns inte så jättebra i alla fall. Det känns dåligt. Jag skäms. För det hjälper ju inte ens?

Orkar typ inte skriva egentligen, wööö, men vill det, wööö. 

 

Satt & läste i min journal tidigare idag & upptäckte att jag nämnde att jag tyckte att jag nog drack för mycket & på ett destruktivt sätt vid flera tillfällen under typ något år innan urspårningen spårade ur totalt & jag tog den där överdosen som ledde till att jag på riktigt tog tag i att få hjälp med alkoholskiten. Jag har tänkt att jag inte sa ett knyst om det fram tills dess, men tydligen gjorde jag det. Det var typ i samband med att jag snittade artärer & var tvungen att åka in & sy som jag berättade om det för olika vårdpersonal. 

 

Det var även intressant att läsa om dagarna på akuten & intensiven. Så sjukt onödigt... 

 

Är oftast häppy att jag överlevde. Var liksom spritfet & osminkad? 

 

Blogg.se kukar ur i mobilen. Finns inget "Skapa nytt inlägg", så det går inte att skapa ett nytt inlägg... Så nu står jag vid min dator i en helt skev & sjukt oskön ställning, för att kissen har tagit över min datastol & gjort det till sin tron, eftersom jag aldrig sitter här längre. Lilla gammskruttan. 

 

Blev ändå överraskad när jag vägde mig igår. Trodde verkligen jag var helt fucked, känner mig så ffflllääässskkkiiiggg. Hatar min spegelbild, naken är jag katastrof. Blundar istället. Fettohorakukbajsblä. Äckel. Vill klä av mig kroppen när jag ser mig själv i spegeln. Orkar inte. Inte för att det direkt förändrar någonting, men 1,1 kg ner är skönare än upp. Jag vill bara ner. Ner. Ner. Ner. Neeer. 

 

För tre år sedan, 10/2-16, vägde jag 55,6 kg & hade ett BMI på 17,7. Idag vandrar jag runt med 11,7 kg mer på min kropp & jag vill bara kräkas på mig själv. Vet att jag upprepar mig & upprepar mig & upprepar mig, men... Jag HATAR detta. Jag vill bara vara där. Någon eller något har knullat in det i mitt huvud. Nu går jag runt i något mellanläge typ. Något som inte är jag. Något jag ursäktar. Något som egentligen inte ska vara. Hela jag är tillfällig, en bugg, något som ska fixas till, så det blir bra, blir som det ska. Lite oklart när, så jag bara fortsätter gå runt & är ful & fel & tillfälligt utomordentligt avskyvärd. Härligt va? 

 

Det är lördag & klockan är snart mitt på dagen typ. Jag har inte sovit, jag har druckit vin & öl, tagit tjack & Lyrica & Iktorivil & känner mig helt konstig i huvudet. Verkligheten känns inte verklig & allt är...bubbligt. Skulle få 1/4 Ikto av en kompis, men så råkade han ge mig Imovane istället. haha. 

 

Vet inte om jag är kvar i gårdagen & ska fortsätta dricka eller om det är "nästa dag" och jag ska ta en paus & kanske vila/sova eller om det är lördag nu = dricka party party sup sup. Måste sluta nu, snurrar sönder, måste sätta mig, hämta mig, hålla mig i handen & säga till mig; DET ÄR LUGNT, DET LÖSER SIG! Typ. 

 

Vad gör ni? Hjälp mig.

Heeej igen!! 

 

Hoppsan vilken fart det blev med inlägg nu då! Men såhär i juletider ska man väl hålla på å ge å ge, så jag ger i skrift. 

 

Fick en illamåendeattack nyss. Sprang runt som en tok & letade mina Tradera-frimärken när det plötsligt kändes som att jag skulle spy. La mig typ upp & ner i soffan, blundade & försökte tänka bort kräkreflexerna. Mår fortfarande illa, men känner mig inte lika spyfärdig nu.

 

Det blir såhär ibland. & ibland får jag hugg i magen & jätteont i den. Vet inte vad det är, men nåt är ju fel. Har försökt kolla upp det, men det gick inge vidare. Borde söka igen, men jag skjuter upp det hela tiden. Kan ju vara tjacket &/eller Gabapentinet som retar upp min mage & om det är anledningen känns det inte så skoj att bli utredd av läkare... 

 

Nåja, nog om mina magbesvär :) 

 

Hade tänkt fara ut & fixa nå julklappar, för det har jag inte tagit tag i än. Gör alltid det typ någon dag innan julafton. Det där uppskjutandet alltså, det är omöjligt att få bort!! Det stör mig en del, skapar ångest. Gör allt jag inte ska/behöver tills det nästan är för sent med det jag SKA göra. Även om det oftast löser sig & blir bra i slutändan så blir det en stress. 

 

Nu ska jag se om jag tar mig någonvart i livet...

Hej!!! 

 

Mitt stämningsläge kukar typ ur. Kan knappt fokusera på skrivandet, för just nu sitter jag & kokar inombords för att grannarnas efterblivna ungar stampar runt i golvet, skriker/skrattar/grinar sådär fult som bara barn kan. Äckliga människor i miniformat, som helt respektlöst gör & säger exakt vad de vill + är dumma i huvudet. Usch, jag hoppas de tappar glassen i backen & ramlar ner för ett stup. 

 

Känner mig less, stressad, arg & ledsen på olika saker. Har ingen riktig ordning på vad som är vad, borde reda ut det egentligen. Nu går jag bara runt & är frustrerad & dryg i skallen. 

 

- Jobbet - ska byta ställe snart, ingen aning vad det kommer bli eller vad som kommer hända med mig & mitt mående. 

- Min kille - begriper mig inte på honom ibland, men kan inte formulera vad det är, så jag kan inte ta upp det 

- Min kropp - den är inte bara ful & äcklig på utsidan, den kukar ur på insidan också 

- Jul & Nyår - orkar inte 

- Jag - jag är sämst 

 

Så, det var några bitar, väldigt kortfattat.

 

Avslutningsvis önskar att jag dör i julklapp.

 

Det går sådär med jobbet. La till en dag (mina dagar innebär kl. 08-12), men tog bort den igen. Backade. Failade. Men trots att jag känner mig dålig som inte klarar det jag vill, så känns det bra att inte riskera att göra saker sämre i onödan liksom. Att pusha för hårt en tid, krascha & då kanske behöva ta bort två dagar t.ex. Det skulle kännas värre. Får se hur allt blir, ska vara där året ut i alla fall. Vill inte sluta, jag trivs & mår oftast bra där ju. 

 

Idag är jag ledig, precis som igår då jag försov mig. Hade varit vaken i typ 40 timmar innan jag somnade, så var helt klubbad & sov igenom fyra larm! Försover mig väldigt sällan & självklart hade jag ett möte inbokat dagen till ära, vaknade 20 min innan det... 

 

Så idag såsar jag runt i pyjamas, tjackar, knaprar Xanor-stavar, dricker kaffe & äter Snickers mini som om det var Xanor, heheh. Städar regelbundet efter katten som är konstig i magen & skvättar diarre när hon hoppar ur lådan. Lilla gammskruttan. Funderar på om hon börjar bli senil eller nåt, har gått och lagt sig i kattlådan som om det var en bädd vid flera tillfällen senaste tiden, vilket hon inte gjort förut. Nån som vet vad det kan bero på?? 

 

Borde duscha, klä/sminka mig & ta mig ut, men skjuter på det som vanligt. Jag KAN typ inte ta tag i saker?! Om jag inte är väldigt motiverad/peppad, så tar det lååång tid innan jag kommer igång. Vet inte varför det blir så. 

 

Äh, skärpning nu.

Jag räknar ju hur många ”glas” jag dricker per vecka & för enkelhetens skull så tänker jag att ett glas är 1,5 dl vin. Enligt vården är det nu 1,25 dl, men äh, fakk dat. Jag brukar i alla fall ligga på mellan 30-40 glas i veckan (minst), vilket innebär (minst) runt 6 vinflaskor/vecka.

 

Tidigare har jag försökt hålla igen drickandet på vardagarna, för att kunna festa loss på helgerna, men nu skiter jag i det. Skiter i att hålla igen & sprider ut de där glasen jag brukar spara till helgen över hela veckan, så jag får domna bort hårdare varje dag istället. 

 

Jag vill inte ha med folk att göra, de är besvärliga, krävande & skapar ångest. I & med att jag nu jobbar lite så töms jag på social energi mycket snabbare än tidigare, har ingen kvar till helgen. Vill helst bara vara själv eller med min kille.

 

När jag är ensam hemma lyssnar jag inte ens på musik, väldigt sällan i alla fall. Jag vill ha det så tyst som möjligt, om jag inte väljer att spela gitarr & sjunga vill säga, spelar liksom inte luftgitarr & mimar in silence, eeeeeh... När jag var yngre mådde jag dåligt utan musik, kunde aldrig ha det tyst, det stressade ihjäl mig & triggade panikångestattacker. Fanns inte på kartan att gå själv utomhus utan lurar i öronen. Musik var 100% min räddning då. Vill typ grina nu, jag älskar verkligen musik & vad den gjort för mig. Totalräddat mig frän döden typ. Haha. Sjukt. 

 

Men fittrövskukpaj. Babbla lite eller?? Nu ska jag skicka en snap till bästa M:et i Skånedalen, sen ska jag lägga mig å skeda min kille eller tvinga han. Ska bara fylla glaset, glas fem eller sex för kvällen tror jag.

Jag har tråkiiiiigt!! Ligger i soffan & dricker vin & cola light. Inte blandat alltså. Gud, vad äckligt det hade varit, ska aldrig testa det, det enda jag aldrig ska testa, bläääk! 

 

Måste köpa öl. Har några stycken, samt två liter rödvin, men jag måste ha mer. Är inge sugen egentligen, vill ba bli onykter. Har ingen lust att festa eller träffa någon, vill bara vara full. Eller ja, helst hade jag varit narkotikapåverkad av lugnande knark, MEN JAG HAR NADA, ZERO, NOLL SÅDANT!!

 

Livet är typ drygt utan det, det mesta känns som en tråkig & jobbig uppförsbacke & allt går skitlångsamt. Det enda som går fort är sömnen, spelar ingen roll om jag sover en timme eller tio timmar, sömnen varar alltid i ca en sekund. Godna...UPPÅHOPPA!! Älskar ju att sova.

 

Jag hoppas det känns som att sova när man dör, att den medvetenheten finns kvar, att man aldrig behöver vakna mer, att inget horlarm någonsin kan väcka en igen. ”Här sover Violent i frid” ska det stå på min gravsten, med en stilren ram av Imovane. 

 

Mvh.

Jag vill kuka ur, vill inte tillbaka till psyk, vill inte lämna prover, vill inte leva på andras villkor. Nä, kanske inte kuka ur sådär, men jag vill känna mig fri. Jag gör inte det. Det som ska hjälpa mig ger mig bara ångest & begränsningar. Känner mig smygtvångsvårdad, av mig själv typ.

 

Men alltså, om jag bara skulle släppa allt & låta saker hända, så kommer allt rasa samman. Om alla myndigheter fick veta att jag är en efterbliven knarkaralkis med dåligt självförtroende & dålig självkänsla, som är rädd för typ allt, om jag slutar le, börjar agera på mina impulser & känslor, fullt ut & ärligt, då kommer allt gå sönder. Jag skulle bli exakt den skit & det äckel jag egentligen är, i ALLAS ögon. 

 

& allt bra, det som jag nu mår gott av, som jag byggt upp bakom denna mask, kommer ryckas ifrån mig & jag kommer trilla ner i rännstenen. Så känns det typ. 

 

”Men sluta knarka!! Sluta supa!! Sluta grina!! DÅ blir du FRI!!” 

 

Tack, det var en ny tanke :)

La mig just i sängen, vilket jag borde ha gjort för typ en timme sedan. Känns helt skevt att behöva lägga sig kl. 22.00!! Det naturliga för mig är typ tidigast tolv-halv ett en vardag. Men ja, tre dagar i veckan är väl okej, det fungerar någorlunda & känns rätt lagom just nu, att jobba tre förmiddagar i veckan alltså. Får se vad som händer i höst, låter lite som att de vill pressa det ännu mer, utöka tiden. Det känns jättejobbigt & skrämmande, så försöker att inte tänka på det. 

 

Imorgon är det fittvägning. Åt supersen middag ikväll, så den ligger väl som en sten i magen imorgon. 

 

När jag stod framför spegeln & borstade tänderna för en stund sedan insåg jag ännu en gång hur cp-mycket jag vill vara smal. Kändes tröttsamt, men jag började fundera på tillvägagångssätt & plötsligt kom jag att tänka på gröt. Så jag ska införskaffa havregryn, blåbär & någon vegdryck, typ osockrad sojamjölk & börja äta gröt. Flyttade hemifrån när jag var 17 år & hade knappt några pengar över efter cigg, snus, alkohol & sådant, så jag levde på blåbärsgröt & då gick jag ner i vikt. Kommer nog inte leva på det, men något kommer jag byta ut i alla fall. 

 

Happ, nu har det gått ytterligare en kvart av min sovtid, så jag måste verkligen släcka nu. Godnatt!!

Farit runt mellan olika små projekt i natt. Påbörjat något, sedan typ gått för att hämta något, så kör jag igång med något annat på vägen. Kommer på vad jag först började med, släpper allt & går tillbaka till det & så går det runt runt runt så. & nu har jag inte åstadkommit ett skit typ. Haha. Aja. 

 

Min kompis beter sig särt just nu. Vet ärligt talat inte om hon är något att lägga någon energi eller kärlek på längre. Är så kluven, för jag älskar henne, vi har en speciell relation & vi har så himla roligt, osv. Men hon visar sidor jag inte uppskattar/inte tycker är okej.

 

Eller asså, har vetat att hon har onajsiga personlighetsdrag & så, men har inte känt att hon har riktat dem mot mig, inte så att jag märkt det iaf = det har inte påverkat våran relation direkt. Eller asså jaaa, jag vet inte. Det har varit småsaker som varit småskumma, men som det är nu så gör det mig illa & det känns inte ok. Tänker inte gå runt & vara ledsen/sårad/irriterad pga cp-saker som hon pysslar med.

 

Äh, så svårt att förklara. Känns superledsamt om jag ska behöva få den här relationen rinna ut i sanden. Jag har inga andra nära vänner & har ingen större lust att jaga några. Som sagt så gillar jag den här tjejen riktigt ordentligt, men det fungerar inte såhär. 

 

Himla horröv. Återkommer med nån äcklig vikt imorgon.

Blir så dramatisk ibland. Orkar inte. Skitsamma. 

 

Jag har svåra problem med sänggående alltså. Hur gärna jag än vill få sova mina typ...nio timmar, så går det inte. Ju närmare jag kommer läggdags, desto mindre sömn anser jag mig behöva? Helt plötsligt värderar jag skitsaker över ljuvlig, välbehövlig sömn. 

 

Typ ska diska ett glas ba ”Aja, jag diskar alla glas, det hinner jag lätt innan halv!” & så blir klockan kvart i & så ba ”Ojdå. Aja, tar en snabbdusch nu, så kan jag sova den tiden imorgon istället, så länge jag är i säng prick!!” & så blir det en långdusch... ”Hmm...hungrig, jag äter ba en macka”. När jag sedan borstar tänderna inser jag ”Faaaack, har inte loggat in & fixat dagens grejer i CoD!!”. Så jag loggar in, fixar & så ba ”Men EEEN match då...” & så förlorar jag, men ”vill ju vinna en innan jag lägger mig ju.....” & SÅ VIDARE!! 

 

& så det här; 

 

”Jamen, sju timmars sömn klarar jag mig på!” 

”Äh, med sex timmars sömn överlever jag ju!” 

”Nämen, fem timmars sömn har väl ingen dött av?” 

 

& ändå fortsätter jag vara positiv nästa dag & nästa dag??

 

”Ikväll SKA jag lägga mig kl. 22, gud vad skönt!!”. 

 

Retard.

Vad är man om man hoppas att en person får missfall &/eller typ...grova förlossningsskador? 

 

Då menar jag inte random person på stan, utan en motbjudande människa som betett sig fruktansvärt fult, elakt & respektlöst mot en själv & andra. Skadat både psykiskt & fysiskt. En äcklig person. Gå å DÖ liksom!! Fast nä, det är för skonsamt. Jag kastar olycka & lidande på denna person.

 

Barnet (ev. ”barnet”) tar ju ingen skada, det försvinner ba från jorden, utan en aning om vad det missar. Eventuellt lidande lider man ju inte av när man är död heller. 

 

Samtidigt kan jag växla till att inte bry mig ett piss. 

 

Ja, vad är man då?

Orkar inte känna mig tjock & stor & plufsig & ful längre. Orkar inte vara det. Det är så trist & jobbigt & trööökigt & fult & tar så mycket energi & tankekraft att jag bara vill sova. Missar livet. Himla skit. 

 

För jag är trött hela tiden, på alla sätt, i både kropp & själ. Trött, slut, matt, sömnig, allt sådant. Det gör mig lättirriterad & frustrerad. Asså, det är INTE ett kul liv!!

 

Finns säkert mycket ”enkla” saker att göra för att förbättra det hela, typ äta bättre, röra på mig mer, ta medicinen ordentligt, osv. Men nä, det är inte enkelt. Det är svårt när man är trött & less. & sämst. 

 

Vet inte om jag ska dricka något idag. Skulle vilja ha skitmycket Lyrica & ta en ordentlig dos, men jag har typ 100 mg kvar. Sen blir det paus. Har iofs lite benso, fyra olika sorter, men det är inte samma sak ju. Det blir jag dessutom bara trött av typ, hah.

Hej! 

 

Senaste veckan har känts som en månad eller något. Förmodligen delvis eftersom min kompis har varit bortrest = stillsamhet. Ingen som kontaktar mig & inget drama typ, haha. Blev inte ens något festande/umgänge helgen som var, mer än med min kille & vi har ju sådana supermegafeta discopartyn!! Hehe.

 

Druckit har jag dock gjort varje dag. Totalt blev det motsvarande ca 35 glas förra veckan. Det lustiga är att jag har normala värden trots att jag dricker typ 3-4 gånger så mycket som man (på sin höjd) får dricka utan att vara i riskzonen för psykiska/fysiska skador/problemdrickande enligt sjukvården. Jag dricker motsvarande ca 7 flaskor (drygt 5 liter) vin i veckan & mitt CDT-värde ligger på 1,7 & under 2,0 är ”normalt”. 

 

Ska sova nu. Är dödstrött. Skriver mer imorgon. Puss.

Dricker som ett cp. Fast utan ryckningar, allt träffar munnen, sköljs ner i halsen & grejsimojsar inombords så jag blir påverkad & mysig & borta i skallen. Hejdå problemen & inga återbesök under fyllan tack. För då kanske jag trillar psykiskt & dör. Men hej hej hej avslappningen & det gifter sig så bra med Lyrican. Ska njuta & hålla mig på den glada sidan. 

Mvh Glad i Mössan

Somnade 05 imorse, vaknade 12 idag. Vägde mig, hatade, gjorde kaffe, drack 2 dl mango/apelsinjuice (100 kcal) & tog en lina tjack. Vill inte äta. Ska ta mer tjack. Pyssla på med saker. Distrahera. Längtar tills jag får lägga mig & sova, så jag inte kan äta eller dricka eller tänka på det. Vill sova tills jag blir smal. Undrar hur lång tid det skulle ta att gå ner typ 10 kg om man bara sov. Synd bara att man typ inte skulle kunna gå när man vaknade igen. Äsch, skitsamma?? 

Igår bråkade jag & min kille massor, hela dagen var jag ett labilt ångestvrak typ. Fick sminka om mig tre gånger... 

Min kille mår inte bra av mig, av mina "känslostormar", vilket inte direkt gjorde mig lugnare. Blir helt förtvivlad när jag tänker på det, att jag förstör så mycket för någon jag älskar så mycket. Vill skrika & spy på samma gång. Han sa att jag kanske skulle fatta om jag fick betala så han kunde vara ledig en dag, för varje ledig dag jag förstör för honom. Så jag swishade 500 kronor. Normalt. Nä, himla skit. Mår bara illa över mig själv, att jag är en sådan hemsk människa. 

Min mage kurrar, men fuck den, det blir inget.