Vill ha nåt

Vill ha nåt, vill inte va nykter, inte ikväll. Jag känner mig nere & har ingenting att göra = knark, plz. Vill ha Lyrica. Har alkohol, men dels är det kcal & dels måste jag samla ihop lite nykterhet, så jag kan dricka sen, en annan dag. För att dricka idag & vara nykter en annan dag fungerar inte riktigt, inte så värst bra i alla fall. Det är dock skitlätt, om man har evigt liv, hehe. Äsch, nu förvirrar jag mig själv. 

"Det är ju bara måndag idag, har ju sex dagar till på mig att vara nykter den här veckan, om jag dricker lite idag & sedan är nykter fram till fredag så har ju vardagarna gått jättebra!

Hahaha. Så tänker jag typ. Varje dag. 

Käkade en halv Imovane tidigare ikväll, hjälpte lite. Tar nog andra halvan nu. Skulle vilja boosta med vin eller något, men hscvkgcyrsgvkluhgv. 

Åt sviiiiinmycket i helgen, himla skit. Trött på den här skiten. Skit.

Himla skit

Känns som att min kille inte är intresserad av mig längre. Som att han inte bryr sig, bara vill hålla på med sitt eget & helst bara ha mig när jag är bra att ha. T.ex. aldrig. Uppfattar det som att jag är antingen jobbig & i vägen eller typ...någon som finns där i bakgrunden. Jag är nyfiken på & frågar om hur hans dag har varit, jag vill veta vad han tycker om saker, veta hur han känner, vad han tänker, osv. Men det verkar inte ömsesidigt. Känner alldeles för lite kärlek & vänskap just nu & det gör mig ledsen, förtvivlad & frustrerad. Fattar inte vad jag gör för fel. Himla skit.

Stööörd!!!

Jag är så STÖRD!!! Störd på något & JAG VET VERKLIGEN INTE VAD!!! Så fucking frustrerande!!! Känner att jag skulle kunna brinna av på VAD SOM HELST, om jag inte biter mig själv i armen. Det är som att ALLT petar mig i sidan, mellan revbenet & höftbenet, där i det mjuka, lite för hårt. Kan inte tänka en enda positiv tanke, serri. Orkar inte, vill typ gå & lägga mig. Proppa i mig en näve Theralen & några Imovane & sova nästan forever. Livet irriterar mig, har gjort det senaste dagarna. Känner mig less på allt som kommer i min väg typ, SLÄPP MIG!!! Men jag FÖRSÖKER BITA IHOP, för min killes skull. 

Nej, asså, det gör mig typ arg att skriva det här inlägget, blir så less på mig själv. Hatar allt, hejdå.

Biter ej längre

La mig just i sängen & låtsades att det var morgon & att jag MÅSTE gå upp!! Fast så får jag ligga kvar. Gud, vad frikkin skönt det var, haha. Nä men, inte superduper, men en aning. 

Skippade Lyrica idag. Duktig. Tagit tjack. Whatever. Druckit alkohol. Kuken. Ätit alldeles för mycket. HOOOR. Haft ångest kring allt. Värt. Nej. 

Asså, jag kan ju typ inte knarka?! Downers biter typ inte längre. Jag behöver typ...vad??? Hjälp mig!! Hur får man bort ångesten om inget fungerar?? MÅSTE MAN DÖ?? 

Det är en sådan fruktansvärt jobbig känsla - att ha ångest, så gör/tar man det som alltid fungerat & så FUNKAR inte det!! AAAH, orkar inte. 

Nu ska jag sova pga gör inte så mycket dumt/onödigt då.

Älska mig, men låt mig va va

Klockan är 22.06 & jag har gått & lagt mig, eh. Dels för att jag inte ska kunna äta mer, men främst för att jag verkligen inte har NÅGOT att göra uppe!! Mobilen är helt svart, typ ingen hör av sig längre, det är skakigt & trasigt i vårat kompisgäng. Det gör mig rätt ledsen, för att det är som att allt & alla bara har gått & dött eller något. Saknar allt. Känner mig ensam på något vis. 

Så konstigt det där, jag tycker det är sjukt jobbigt när folk ringer, när folk hör av sig & förväntar sig svar från mig, att jag ska fatta beslut eller tycka saker eller ha något att säga. Samtidigt känner jag mig sjukt ensam & övergiven när det är tyst. Vad vill jag egentligen?! Vill bli lämnad ifred, men samtidigt få bekräftelse att jag betyder något för någon, genom pling i mobilen? 

Är faktiskt jättetrött. Har ätit Lyrica, Imo & Theralen idag + druckit glögg & öl. Även tjack, men kände inte av det så jättemycket. Kan jag inte bara få DUNDER, sådär så jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen, men har något att göra & ba snöa in totalt. Pirr & sprutt & sprätt. 

Typ ingen läser min blogg längre heller. Det gör mig sorgsen. Känner mig småsämst. Haha. 

Puss på er trogna i alla fall <3

Skön & tjock & deppad

Känner mig inte lika glad, upprymd & peppad som igår. Känner mig mest uppgiven & misslyckad just nu. För att jag tog Lyrica tidigare & fick tokmunchies & har ätit en massa idag.  Visst, är skön & avslappnad, men är också deppig av samma anledning & jag vet inte hur jag ska balansera vågskålarna, vad som är värt & inte. Baaah. 

Dricker även alkohol idag, trots att det är söndag, då min ambition är att hålla mig nykter. Gick & velade, ställde fram vinet & ett glas, tänkte att jag kanske kunde hälla upp, men inte dricka. Gick därifrån, tänkte att jag kanske kunde lyckas tänka på något annat istället, men så upptäckte jag att min kille drack öl & av någon skev anledning så kopplade min skalle direkt till att det är okej, att jag också får dricka ikväll. Öh. 

Så nu ligger jag i soffan med Lyrica, Imovane & alkohol i kroppen & är skön & tjock & deppad.

Död innan nyår

Blev tvärt cp-äcklad över mig själv. 

Så. Himla. Äcklig. 

Vill riva sönder mig själv, knåda ihop mig igen & kasta skitäcklet in i oändligheten, till slutet & där ska jag implodera i en stor explotion & sen ba...försvinna forever & ever & evereverever. Då KANSKE jag kan vila i frid. 

Dricker öl i sängen, i mörkret, i äckel. Äckel äckel, usch usch. Orkar inte. Kommer överäta imorgon också, tänker inte ens försöka. För jo, just det, jag GLÖMDE att jag skulle dricka shakes idag!? Vet inte vad jag håller på med. 

Kommer dö fet & olycklig. Förhoppningsvis & förmodligen snart. Innan årets slut, jag svär. 

Peace out.

Runt runt runt

Hej!!! 

Alltså. För ett år sedan vägde jag typ 6-7 kg mindre än idag. Blir så ledsen när jag tänker på det, ångest, skam & ledsenhet. Först. 

Sen bitchslappar jag mig själv & ba "LÖS DETTA!! Fixare!! STYR UPP!! Du KAN ju detta!!" 

Men så ba är det skitsvårt & går inte & jag är neutral i perioder & ba äter ostkrokar (dock vägda & uträknade of course...) för att det är gott & känner inte efter på/i kroppen så mycket. Trycker undan & ignorerar. 

Men så tids nog kommer SKULD SKAM ÄCKEL ÅNGER ÅNGEST ILLAMÅENDE SJÄLVÖMKAN, m.m. & så sitter jag där & är ledsen igen. 

Runt runt runt runt runt. 

Imorgon kör jag på shakes & lägger mig tidigt.

Krackelerar

Gör inte så mycket. Tassar runt mest, tar Imovane, dricker alkohol & äter Lyrica, typ. Tjack också. Pysslar med mina blommor. Säljer kläder & sånt. 

 

Är äcklad. Är så äcklad över mig själv. Är så ÄCKLAD!! Fett fett fett fett fett fett fett.....FETT!! Asså, det går bara inte. Kuken. För ett år sedan vägde jag 6,5 kg mindre. Alltså, USCH!! Förstår ni?! Senaste två-tre månaderna har det bara kukat ur totalt. 62-63-64-65-66-67-68, ba totalspårat. Vet inte vad jag ska ta mig till!! Eller asså, "ät & drick mindre :) :) :)". Ja, ok... 

 

Det är mycket alkoholen. Jag dricker jättemycket nu. Över 40 glas i veckan. Jag måste måste måste vända det. Annars kommer mitt liv krackelera. 

 

Hjälp mig.


Göra bajs av livet

Aaaha, sitter på röven & myser i soffan igen, myselipys. Dricker på min sista starköl, men var nyss på Statoil & köpte ett 6-pack folle, samt Lantchips. Mycket bra & hälsosamt drag känner jag, guldstjärna till mig *applåderar & trycker fast den rakt i pannan* 

Varför går det inte? Varför kommer saker emellan när jag har lite flow med ”bara shakes”. Jag vet att jag kan tacka nej till luncher & middagar, men då blir jag så ensam. Det kanske får lov att vara så - ensamt. Minns inte hur jag gjorde förut. Kan ingenting. Är sämst. Äsch. 

Till & från vill jag bara kuka ur & förstöra allt jag har byggt upp. Kuka  ur å förstöra å ÖDELÄGGA. Vet inte varför & orkar ej tänka pga öl + Imo + Lyrica, men bara göra bajs av livet, för att livet inte ska göra bajs av mig. 

Fuck it.


Fett fett fett

Dricker öl & äter chips & choklad & klämmer på allt fett som har bildats senaste veckorna. Det är inte "bara vätska" längre. Tjockheten tar över min kropp, min hjärna. Infekterar hela mig. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Det är nästan så jag lägger mig platt. Eller ja, i en fetthög & ger upp. "Ta mig då, ta mig till fetman". 

Jag tänker att jag har en chans att göra en tydlig förändring när jag börjar praktisera snart. Då kan jag äta nåt litet till frukost, eller skippa den, sen dra dit & GÖRA NÅGONTING, istället för att tänka på mat & äta heeela tiden. 

Eftersom jag går hemma & har tillgång till mat (godis & skit inräknat) så äter jag så fort jag får ångest över att jag bara står & står & stirrar. Så fort jag har tråkigt typ. 

Har inte ätit under 2000 kcal på många dagar. Vissa dagar över 3000. Alla fattar vad som sker då. Fuck. 

Har fått hem pulver nu. Måltidsersättning alltså, hehe. Måste bara hitta motivationen & sätt att sysselsätta mig på. Ut & göra saker funkar bäst. Strypa tillgången till både ätbart & drickbart. 

& jaaaaa, alkoholen!! Den måste bort. Åtminstone minskas, till att börja med. Igår drack jag 9,5 öl, vilket innebär över 1000 kcal. Det är inte hållbart. Dessutom käkar jag Lyrica & Imovane. 

Vad är det jag måste döva & trycka undan till varje pris?? Vad är problemet?? Vad är det som är så jobbigt, hemskt & livsfarligt att fejsa?? Vet inte om jag vill veta, så jag tar 300 mg, en halva, ett glas till, tillsvidare...


Livet & rädslor & det

Det går skit. Med maten & vikten, men sen är det så mycket skit i livet. Saker som händer & saker som är. Det gör mig trött & jag tappar gnistan, drivet, framåtandan. Någon står & slänger vatten på min lilla egna eld typ. 

Samtidigt har jag varit sjukt igång & uppe i varv senaste dagarna. Känns som att jag har gjort huuur mycket som helst om dagarna, vilka vanligtvis brukar innefatta typ: 

- Frukost & Netflix 
- Lite gitarr kanske 
- Sitta & stirra/tänka 
- Surfa 
- ÄTA 
- Ibland ICA Maxi 
- Sova 

Häromdagen: 

- Var på psykmöte 
- Diskade 
- Städade köket 
- Åkte & hämtade en växt i en annan - stadsdel 
- Planterade växter 
- Rensade kläder 
- Vek kläder som låg framme (overkliga mängder) 
- Hämtade paket 
- Handlade 

Osv... 

Det är härligt att vara igång, få saker uträttade, känna att man har flyt på något vis. Men det är även utmattande i huvudet & kroppen. Är ju även påverkad av saker under tiden, vilket snurrar till det ytterligare. 

Äter Lyrica varje dag just nu. Inga större mängder, det är mer rutinen & tryggheten som växer fram som är dålig & som stör mig lite. 

Dricker även öl varje dag just nu. Kcal kcal kcal. Det älskar jag med knärk - inga hundratals kcal!! Men näe, sex öl om dagen är faktiskt inte bra för magen! Måste minska. 

Det är skakiga tider med psyk + ska snart söka om aktivitetsersättning igen. Vill inte komma med dricker-för-mycket-provsvar, om det skulle komma på fråga. Samt det där med Imovane:en. Himla skit. 

Känns som att allt är upplagt för att mitt liv ska kunna braka ihop totalt. Många katastroftankar virvlar i skallen. Ser hemska saker framför mig. 

Tänk om nya psyk inte funkar, tänk om jag måste börja pissa, tänk om de tar min Imovane, tänk om jag inte blir beviljad ersättningen, tänk om tänk om tänk om. Det är så mycket som kan krascha & jag är rädd. 

Nä, nu ska jag dricka upp min öl, sen sova. Natti natti!


Vill vara smal & snygg & supa & knarka

Ja. Veckans vikt blev ju en fantastisk upplevelse. Ville falla ihop & dö på badrumsgolvet ungefär. Men jag bet ihop & gick till köket & gjorde en full kanna kaffe istället. Den ska jag dricka nu, istället för att äta tänkte jag. 

Frukosten idag blev de två sista krämbullarna från frysen (288 kcal), samt 300 mg Lyrica. 

Det känns i mig att jag har ätit non-stop senaste dagarna. Känns som att jag har en stor stenbumling i magen, kan typ inte dra in den. Vill bara bajsa ut allt & börja om, fylla den med bra saker, eller åtminstone med lagom mycket saker, eh. 

Det är vid sådana här tillfällen som det är dags för shakes, men jag tror jag har slut pulver. Ska undersöka saken, sen beställa mer. 

Nä, har fått nog nu. Vill inte bara äta & äta & äta. Vill vara smal & snygg & supa & knarka. Hahaha.


3.000.000 kcal

Asså, shuoklmxedhlgejjgkihyesgcjg :D :D :D Snyggt. 

"Idag ska jag äta under 1500 kcal, det blir bra" 

& så sitter jag & äter glass i köket, uppe i ca 1200 kcal idag, när min kille rycker upp dörren & slänger upp toapapper, en påse snacks, en påse chips & en påse toscabullar på bordet & ba "vad ska vi äta ikväll?", hahahaha!! 

3.000.000 kcal here I cooome!! Nä, men... Asså, hjälp... Vet inte vad jag ska gööö. Jo, kommer äta upp bullen i alla fall. Haha, uäääh. 

Men min kille är gullig i alla fall. Gullis. Måste ba säga till vad jag ska göra nu. Gå ner i vikt asså. 

Tack å hej!


Svullat

Seriöst. Har SVULLAT i flera dagar nu. Veckor? Jag vet inte. Ingen aning. Men tusentals kcal har proppats in å in å in. Är helt säker på att jag väger över 65 kg (66??) & jag känner mig inte som jag i kroppen. Försöker att inte känna efter, men så gör jag det & spyr inombords, så äcklig. Kläderna sitter konstigt. Igen. Det trängs. 

Imorgon är det slut på svullerierna. Har tänkt mycket på hur det kändes att väga 57, 58, 59 kg & JAG VILL TILLBAKA!! När vet jag inte exakt, men jag VILL!! Måste börja tänka rätt. Jag minns när det gick jättebra & då gick det så lätt! Diiiiit ska jag!! 

Nu ska jag ta nå mer knark tror jag. Mysa lite & dricka upp det jag har kvar. Sen sova, mmm...älskar verkligen det...


Sabba

Orkar inte med bloggen just nu, det händer för mycket skit för att orka skriva, varken om det eller det bra. Ska nog inte sluta skriva, liksom hejdå eller sådär. Är ba lite off, som man kan va. 


Men jaha, vad händer då? Rövkrystningar händer. Folk är dumma i huvudet & jag är dum i huvudet. Det florerar t.ex. ett rykte att jag ska ha sugit av en snubbe!? Det handlar dessutom om för typ öööh, nästan ett decennium sedan?? Haha va?? Sy igen ansiktsfittorna om de ska fladdra, orkar ej. 

& folk är krävande & allt blir omständiga omständigheter. Fuck. 

& jag vet inte vad jag håller på med i livet. Var är jag, vem är jag, vart SKA jag?? Osv, osv, bla, bla, bla. 

& jag slarvar med vikt, vägning, motion, matdagbok & det. För mitt huvud är på en annan planet. 

Slutade äta Naltrexon igen, "det här blir nog bra :)" & så blev det katastrof. Drack alldeles för mycket flera dagar i rad & psykosade tillslut ur & flippade & var superkonstruktiv & vänlig mot alla inblandade! På tvärtomspråket då. Blä, jag är sämst. 

Så nu har jag ätit Lyrica istället typ. 

Det går inte så bra nu känns det spm. Hjälp mig.


Mina Imovane!!!!!

Wäääää. Sitter i soffan & smuttar (fult ord) på en öl. Är EJ full, VILL vara full. Vill halsa en stor stark eller två, bzzzt. Men har redan druckit över tio (typ tretton?) öl den här veckan & med det menar jag måndag & tisdag. 

Mina värden är förhöjda & snart ska jag träffa läkare & min kontakt ska byta jobb & lämna mig & SHIIIIIT!! Mina Imovane!! Har inte ens tänkt på det förrän NU!! Att det kan/kommer kaosa ur totalt, då det blir ny läkare + ny kontakt +++ förhöjda värden!! Asså, neeeeej!! Orkar inte detta!! Får typ panik nu, för detta innebär att jag MÅSTE dricka mindre & att jag MÅSTE spara på Imovanen!! Kan inte det!! Nä, asså, orkar på riktigt inte, måste ta en Imovane & halsa ölen, serri... 

Hade tänkt skriva om annan skit som pågår just nu, men nu sköljde detta över mig & FUUUCK!!


Skära i armen

Dricker folköl. Har mått så dåligt ikväll att jag tog till folköl, hahaha. Men jorå, är smygfull. Är inne på femte ölen på tre timmar. Tidigare, när jag skrev inlägget före det här, glömde jag dricka hela tiden. 

Men visste ni att 50 cl folköl = 33 cl 5,6% öl = 1,5 dl vin = 4 cl sprit? Det kanske jag har skrivit en miljon gånger? Aja. Har druckit motsvarande en flaska vin snart, kan du kännare i lillkröppen? Det gör jag. 

Har möte imorgon, men tror jag bangar. Började klura på bangen redan vid middagstid idag, allt känns ändå så skitigt, inget leder någonstans. Eller jo, plats två leder ju till plats ett i toakön, förhoppningsvis, men ni fattar. Känner inget driv längre. Gjorde det där ett tag, i början av sommaren, men nej, det är borta. 

Har för höga alkoholvärden & det är bara en tidsfråga innan FK vill ha journalutdrag & dricker man "för mycket" äre tydligen pusshej från FK & aktivitetsersättningen. Känner ba hur allt kommer rasa, hur ostadigt jag står. 

& jag är bombsäker att de kommer börja kuka sig om mina Imovane när jag får en ny kontaktperson. Vid nästa läkarmöte. Dels känner de inte mig, dels har jag för höga värden & dels är psykläkare kukhoror som inte kan annat än att säga "röv röv röv" & flera av er nickar säkert instämmande right now. 

Är för tillfället inställd på att min värld kommer gå under någon gång den närmaste framtiden, om det inte märks. Håller mig själv vaken ändå av någon anledning, kanske för att tanken på att vakna upp & tänka "ok, det var inte så illa" stör mig, för att just nu är det så sjukt illa att INGET positivt får passera & då kan man ju inte sova, för då kanske det känns BÄTTRE & naaaaaj, skulle inte tro det. 

Hade jag skurit mig fortfarande så hade jag varit död eller inlagd nu, för shit vad självskadetankar jag haft under kvällen. Drömt om att hugga med vassa rakblad, se kött & fett & blod välla ut & pumpa. Blöda. Tabletter har jag tänkt på någon sekund, men bara någon sekund. Det andra har jag drömt om. Varför? 

Jo - det kanske fungerar fortfarande? Tror det är den tanken som kittlar. "Men bara ett litet snitt...?" Men NEJ, har gjort det förr & ett "återfall" är inte värt det. Asså, läktiden är en pina, enligt mig. Veckorna efter är en himla process, antingen dölja eller förklara. Vissa kanske tycker det är enkelt, men neee, inte jag. 

Ok, orkar inte skriva mer nu. Blev ännu ett cp-långt inlägg, orkar inte läsa igenom, haha, förlåt då.


Gick in i mig själv

"Jag tror du har gått in i dig själv" sa min kille när jag la mig på soffan & blundade & blev tyst. Nere, less, deppig, ledsen, osv. & min kille blev arg, eftersom jag ofta slutar svara eller svarar svävande, typ "Jag är bara less", typ varje gång jag "går in i mig själv". Har äckligt svårt att dela med mig & det blir jobbigt för alla inblandade. 

Så han blev arg/upprörd & jag blev ledsen & började gråta. Efter en stund gick jag till sovrummet & snörvlade istället, orkade inte sitta brevid nån arg liksom, nån som inte bryr sig. Hoppades efter ett tag att han skulle komma dit, så jag kanske skulle kunna hulka ur mig något av det jobbiga. Men han kom aldrig. 

Jag insåg medan jag grät (blev länge & mycket asså) vad det är som skaver så just nu & det är att jag känner mig så FRUKTANSVÄRT ENSAM & ÖVERGIVEN. Det känns som att människor glider ifrån mig/försvinner/släpper mig. 

Min psykkontakt (en stor trygghet för mig) ska sluta poff hejdå lycka till, & lämna över mig till en främmande person. För andra gången blir jag lämnad av en bra kontakt jag litar på. En annan bra kontakt jag har fått, i ett annat forum, ska sluta poff hejdå lycka till, & lämna över mig till någon random person. 

Men det jobbigaste är när det kommer till min kille. Jag blir så så så ledsen när jag tänker på & grubblar kring honom/mig/oss. 

Känner mig så ensam, den senaste tiden åtminstone. Utanför. Utstött typ. Tråkig. Värdelös. Som att han inte vill vara med mig, jag är inget å ha längre. Resten av världen är rolig & intressant, till skillnad från mig. Han visar mindre & mindre intresse för hur jag har det, gör mer & mer saker som utesluter mig. 

Han går runt med lurar i öronen, så fort han inte lyssnar på sina poddar i högtalarna/på tv:n = går ej/är svårt att småprata utan irritaion. 

Han har börjat cykla en massa, jag har ingen cykel = vi kan inte färdas/umgås tillsammans där + han har friheten att impulsivt umgås med vänner medan jag sitter hemma. 

Han har börjat laga mat till sig själv = vi äter/lagar inte mat tillsammans längre. 

& asså jaaa, jag veeet, jag fattaaar att detta inte ska vara förbjudet & att man ska kunna göra sådant här även när man är i en relation, jag tycker det är bra att ha egna saker för sig. Osv, osv. Så skippa det snacket om du hade tänkt ta det med mig här & nu, annars slår jag dig :) :) :) 

Det som är grejen är att det känns som att detta smyger sig på & jag börjar fundera på om han övar på att vara själv, vara singel? & var kommer snacket "älskar du mig inte längre?" ifrån, helt plötsligt? Back in the days, när ALLT var struligt & upp & ner ställde jag själv de frågorna, projicerade mina egna tankar & känslor, pga min egen osäkerhet, på honom. & det är jag rädd sker nu, från hans sida.  

Jag är rädd att jag betett mig så illa för många gånger, så många gånger att det börjar vara slut på gånger nu poff hejdå lycka till. Då går jag sönder. 

Det här blev ett dödslångt inlägg. Jag skrev det mest för att försöka formulera något för min kille (han ska läsa detta, så snart det passar), istället för att mussla mig eller spy ut något osammanhängande i form av muntliga bajskorvar. 

Sammanfattningsvis - jag känner mig lämnad, utanför & värdelös just nu. Därför klappar jag ihop ibland, går in i mig själv, när det blir för tungt. Det är inte så lätt att sätta fingret på varje suck jag drar, varje tår jag fäller eller varje "hora" jag kläcker ur mig, men typ alltid vill jag bara bli omhållen, struken, masserad, frågad, kurrad. Bara INTE ignorerad eller spottad på, för då blir jag så ensam jag kan bli, någonsin.


Värdelös

Har känt mig så värdelös idag. Ensam & som världens sämsta person som bara gör fel hela tiden. 

Min kille undrar om jag älskar honom fortfarande & det gör mig så ledsen. Är jag så dålig på att visa det? Är jag så duktig på att få honom att tvivla på det? Det får även mig att undra om han verkligen älskar mig fortfarande, om han undrar för att han är osäker på sina känslor. 

Vill bara gråta när jag tänker på det, för jag vill inte att han ska tro att jag inte älskar honom & jag vill att han ska älska mig & jag vill inte förlora honom. Det är nästan 10 år sedan vi träffades & jag vill inte att det ska ta slut. 

Så varför är jag sämst då? Varför kan jag inte bete mig rätt, säga rätt, göra rätt? Varför är jag så dum? Vet inte vad jag ska göra av mig själv när jag gör fel, vill bara försvinna, hatar mig själv så fruktansvärt mycket då, mår illa. 

Känns som att jag bara förstör i slutändan, trycker honom längre & längre bort genom att få honom att tycka sämre & sämre om mig. Tillslut kommer ju inget finnas kvar. & då blir jag ensam på riktigt. 

VARFÖR ÄR JAG SÅHÄR???


Tidigare inlägg
RSS 2.0