Violent more violent

Det händer saker i mig för att det händer saker utanför mig & det händer saker omkring mig för att saker händer i mig. Det har varit mycket i livet senaste tiden, på många olika sätt, saker har hänt & grejer har utvecklats, samtidigt som jag känt mig helt förlamad typ. Alltså, så är det ju jämt, från att man blir människa tills man slutar - saker händer & så reagerar man, agerar, trampar snett eller kanske rätt ibland & så vidare. Men det har ba varit så mycket & så intensivt senaste tiden. Vet inte riktigt vad som händer. 

Skitsamma! 

Anledningen till att jag nu äntligen skriver & faktiskt publicerar detta inlägg är att jag...vet inte, hahaha! Nä men, jag tror det var att jag började tänka på något min psykkontakt sa när vi gjorde vårdplanen för den här terminen. Hon uttryckte sig som att jag börjar vara "klar". Med psyk då, tror jag hon menade? "Du har ju din ångest, den kommer du förmodligen alltid ha, men du verkar ju kunna HANTERA den nu! Det kan ju vara skönt för en själv ibland också, att få känna att man är KLAR!" Jag fick smygpanik, men log & ba "haha, mm..." eller något... VADÅ KLAR?! 

Nu har jag svinmycket ångest över att jag typ anses börja vara "KLAR", samtidigt som jag har en massa skit KVAR, det är bara det att jag inte vill vara ärlig!! T.ex. super jag som ett äckel, trots att mycket i vardagen flyter på & jag gör framsteg på flera plan. Jag är alkoholnykter typ en vecka innan provtagning för att få "normala" värden, men sen kör jag igång igen. 

 

Har typ kris, för jag börjar tvivla på min övertygelse att det är bäst för mig att inte vara 100% ärlig, ba WHAAAT? 

Behövde få ur mig, därför återvände jag hit. Ingen verkar ha saknat mig, hahaha! 

Nu ska jag dricka vin & poppa Imovane.

Vet inte om jag gick & la mig för tidigt nu, tror kanske det. För jag borde ju njuta av helgen, vara uppe sent när det faktiskt finns utrymme för det & samtidigt få sova ut efteråt! Har liksom en massa alkohol att dricka & en massa olika saker att pyssla med här hemma, men jag känner mig ba helt tom, har noll lust &/eller glädje i mig just nu. 

 

Det är skit mellan mig & min kille & jag vet inte ens om han märker det eller om han bara inte bryr sig. Känner mig så sjukt uppgiven & ledsen. Det känns som att jag försöker & försöker & försöker att göra rätt & att inte vara dålig, att vara bra, men att det inte spelar någon roll hur eller vad jag gör eller är - det blir fel, fult & dåligt oavsett. 

 

Jag är så trött på det här. På mig & på allt vad det innebär. Just nu går jag bara runt, runt, runt & försöker att inte smälta/explodera, i väntan på något slags facit. Känns sjukt ohållbart, men vad ska man göra då? Smälta/explodera? Nä, har testat det & det blir skit det med, bara i en annan ovärd form PLUS att man känner sig som ett okontrollerat efterblivet mongoretard. 

 

Ok, nu känns det som att jag inte ens försöker förstå vad det är jag försöker få er att förstå. 

 

Nä, nu säger jag skit i livet & tar en Imovane.

Har så mycket ångest över att jag är en sådan värdelös vän & medmänniska. Det finns ett fåtal människor jag älskar & en hel del jag tycker om, som jag vill ska må bra & sådär. Grejen är bara att jag inte vill vara med, haha... 

 

Nä men, det är ganska sällan som jag inte blir stressad &/eller mår dåligt när jag blir inbjuden till något eller tillfrågad om jag vill umgås idag/imorgon/i helgen/nästa vecka eller typ...SNART. Jag vill i princip alltid svara ”kanske...någon gång...vi kan ju höras...sen...någon gång?”, kanske... 

 

Jag önskar verkligen att jag var den som ställer upp, som finns där i vått & torrt, vars dörr alltid står öppen, som aldrig sviker, som är peppad & glad & rolig, osv. Men jag är inte det, SÅ LÄMNA MIG IFRED! Typ. 

 

Mår dåligt när jag tänker på detta. Vill inte vara så, vill inte känna så. Jag vill vara en person som är värd att tycka om & att älska. En person som tycker om att vara omtyckt. Tror att mycket skulle kännas mycket lättare då.

Allt känns jobbigt idag. Har inte särskilt mycket ångest, är mest irriterad & trött & less. Finns grejer jag måste ta tag i, reda ut, styra upp. Saker som inte går att bara göra bort, för de har inga självklara lösningar. Jag. Orkar. Inte. Nåt. 

 

Håller på att trappa ut Lyrica, har bara några stycken kvar nu. Därför känns det skumt att jag inte har ångest? Har inte tagit någon alls idag & igår tog jag endast 25 mg + att jag har tagit flera linor tjack idag. Aja, det kommer väl om typ en sekund, bara för att jag skriver om det... 

 

Har semester & är typ inte alls exalterad. Det känns mest asdrygt att dygnet kommer vändas på & de få & små rutinerna jag har kommer försvinna. Ingenting kommer vara i ordning, allt kommer bli ett efterblivet såsgegg till liv. Hatar sommarlov. Haha... 

 

Ska sluta negga här nu, fortsätta med det i mitt eget huvud istället. Kanske döda någon. Eller typ hitta på något kul & konstruktivt kanske. 

 

Pussåhej

Alltså, guuuuud, jag var så fruktansvärt bakis i söndags!! Mådde så sjukt dåligt, gnydde & ojade mig genom dagen. Kändes som att min kropp & min själ var permanent skadade. Blir sällan bakis på det där sättet, så jag var typ orolig på riktigt. Fick i mig lite mat + några omgångar Resorb + hyfsat med sömn, så jag tog mig till jobbet imorse. Kändes dock som att min hjärna slog i väggarna i skallen varje gång bussen skumpade till, men det gick över under förmiddagen. 

 

I fredags eftermiddag dök några kompisar förbi här hemma, redan aspackade, bjöd på ecstasy & jag blev så sjukt påverkad, meeen fortsatte festa ändå. Somnade någon gång på morgonkvisten & när jag sedan vaknade var det fest igen. När jag kom hem på söndag morgon, efter 12+ timmars festande & 11-12 glas starköl/vin/sprit, amfetamin & Lyrica, så attackdäckade & ja...vaknade alltså totalt förstörd. 

 

Men jag jobbade & har mått helt okej under dagen, så ikväll har jag druckit lite vin, samt någon öl & poppat Imonvane. Nu är jag sjukt trött & ska sova. Imorgon är jag ledig, får se hur jag mår & vad jag hittar på.

 

Jag MÅSTE städa balkongen inför sommaren NU NU NU egentligen, det är ju juni nu!?! & balkongen är full av bråte, förra sommarens blomrester, fimpar & djuravföring. Fräscht... 

Sitter uppe & suddar med rödvin, planterar om växter & lite sådant. Tog en paus (med växterna, ej drickandet...) för att tvätta bort sminket & nu känner jag sängkänslor, så det blir inget nytt projekt efter det här inlägget. 

 

Alltså, wöööh! Har upptäckt PROMENADER igen, hahaha!! I typ 2-3 år har det varit borttappat. Att liksom bara gå ut för att gå, för att motionera, för att andas, för att tappa bort rövtankar & horgrubbel ni vet.

 

Att smita ut på kvällskvisten (OBS, PÅ KVÄLLEN = GANSKA VIKTIGT!!), lyssna på musik & ba gå gå gå, ta sig framåt, utan något riktigt mål (mer än att komma hem igen dårå, hehe). Dunkadunka & kanske mima till texterna lite i smyg, känna musiken i hela kroppen & själen & bli lugn för en gångs skull. 

 

Men även att plocka ur lurarna & ba titta & lyssna på omgivningen, känna den där ”jag är pytteliten & världen är så stor, så stor”, för att människor krälar tillbaka in i sina trygga vrår & det enda som hörs längre är allt annat. Allt annat, det som finns runt omkring lilla jag i stora världen, där i mörkret. Det som drunknar i människoljud om dagarna. 

 

Ska försöka hålla igång detta nu, ta mig ut på kvällarna, så ofta som möjligt. För jag behöver röra på mig & jag behöver må bra på det sättet. Ska försöka göra det då nyktert som möjligt också, sista minuterna av kvällens prommis var en vinglig historia, haha... 

 

Nu måste jag i säng på riktigt!! Pusssssss!!

Har påbörjat så sjuuukt många inlägg här!! Men sen bara stängt ner allt, för jag får inte ihop något vettigt. 

 

Det händer rätt mycket omkring mig just nu, känns det som för mig i alla fall. Jag & mitt liv förändras & utvecklas på olika plan & det finns en himla massa tankar & känslor som jag helst skulle vilja spy ur mig här på bloggen, men jag kan inte berätta om det rakt upp & ner, eftersom jag vill behålla anonymiteten så gott det går. 

 

Meeen, jaaa. Jag dricker alldelses för mycket fortfarande. Idag är årets 118:e dag (om jag inte räknat helt cp) & jag har varit nykter 14 av de dagarna. Seriöst? 

 

Ska vara dryg & avsluta nu, råtråkigt inlägg, men jag ville skriva NÅGOT i alla fall. 

 

Det är bra mellan mig & min kille nu i alla fall. Saker löser sig ni vet. 

 

Puss!

Hej. 

 

Vet inte hur många gånger jag har påbörjat ett inlägg här, men sen typ fått ångest över det jag skrivit & raderat det. Eller däckat ifrån det, sen dagen efter går det liksom inte att fortsätta på det man skrev igår för att man är i ett helt annat mode. Lite som ett fyllesms, ofta man avslutar & skickar det dagen efter om man hittar ett halvskrivet när man vaknar, haha?

 

Den här bloggen är typ en skräpkorg för mitt fyllebabbel. Visdomar på högsta nivå. Ett tjackfettos dekadenta fyllebekännelser borde bloggen heta. Serri... 

 

Jag ba super & tar Lyrica & äter & blir fet & ful & hjärndöd.

 

Dricker motsvarande 5-6 liter vin i veckan, eh. Varit nykter EN dag den här månaden & idag är det den 27:e. Vet inte vad jag håller på med riktigt, om det är fel eller om det bara är så jag är, haha? Men det känns inte så jättebra i alla fall. Det känns dåligt. Jag skäms. För det hjälper ju inte ens?

Orkar typ inte skriva egentligen, wööö, men vill det, wööö. 

 

Satt & läste i min journal tidigare idag & upptäckte att jag nämnde att jag tyckte att jag nog drack för mycket & på ett destruktivt sätt vid flera tillfällen under typ något år innan urspårningen spårade ur totalt & jag tog den där överdosen som ledde till att jag på riktigt tog tag i att få hjälp med alkoholskiten. Jag har tänkt att jag inte sa ett knyst om det fram tills dess, men tydligen gjorde jag det. Det var typ i samband med att jag snittade artärer & var tvungen att åka in & sy som jag berättade om det för olika vårdpersonal. 

 

Det var även intressant att läsa om dagarna på akuten & intensiven. Så sjukt onödigt... 

 

Är oftast häppy att jag överlevde. Var liksom spritfet & osminkad? 

 

Hur jag än bär mig åt så fastnar Zopiklon Pilum i min hals eller i svalget när jag ska svälja dem!! Trots att jag dricker vatten till. Det är sjukt drygt & otrevligt. Vet inte om jag har skum hals eller konstigt slem i den eller om det är tabletten som är mystisk. & den är inte god!! Får väl börja krossa den & blanda med en stor slev sylt. Fick medicin så när jag var liten, hehe. 

 

Tog mig inte iväg till jobbet idag. Blev för mycket, som det brukar bli ibland. Gjorde mig klar & allt, men fick bara mer & mer ångest ju mer det närmade sig att fara hemifrån, att gå ut & möta världen & människorna utanför. Ut i otryggheten. Så nä, jag blev hemma.

 

Tog mig iväg & handlade ikväll i alla fall. För mycket godis & skit, men även en hel del frukt & grönt & sådant, FAKTISKT!! Broccoli, lök, banan, mandariner, päron, champinjoner & sallad tror jag det var. Godis & skit-biten bestod av äppelgifflar, vaniljgifflar, två stora Marabouchoklad, lösviktsgodis & två sorters ostkrokar. Hahaha, herregud asså. Nu äter jag ju inte allt själv, men detta känns som ett problem. Jag kommer dö av sockerförgiftning!! 

 

Meeen, nu ligger jag & svamlar. Hade tänkt lägga mig vid 04, men jag ställde mig & diskade istället. Sen kom jag på att jag ville skriva ”bara en snabbis” här, men pga Imovane så har detta inlägg tagit typ 40 minuter att skriva, haha. Wööö. 

 

Puss å krääääm!

Blogg.se kukar ur i mobilen. Finns inget "Skapa nytt inlägg", så det går inte att skapa ett nytt inlägg... Så nu står jag vid min dator i en helt skev & sjukt oskön ställning, för att kissen har tagit över min datastol & gjort det till sin tron, eftersom jag aldrig sitter här längre. Lilla gammskruttan. 

 

Blev ändå överraskad när jag vägde mig igår. Trodde verkligen jag var helt fucked, känner mig så ffflllääässskkkiiiggg. Hatar min spegelbild, naken är jag katastrof. Blundar istället. Fettohorakukbajsblä. Äckel. Vill klä av mig kroppen när jag ser mig själv i spegeln. Orkar inte. Inte för att det direkt förändrar någonting, men 1,1 kg ner är skönare än upp. Jag vill bara ner. Ner. Ner. Ner. Neeer. 

 

För tre år sedan, 10/2-16, vägde jag 55,6 kg & hade ett BMI på 17,7. Idag vandrar jag runt med 11,7 kg mer på min kropp & jag vill bara kräkas på mig själv. Vet att jag upprepar mig & upprepar mig & upprepar mig, men... Jag HATAR detta. Jag vill bara vara där. Någon eller något har knullat in det i mitt huvud. Nu går jag runt i något mellanläge typ. Något som inte är jag. Något jag ursäktar. Något som egentligen inte ska vara. Hela jag är tillfällig, en bugg, något som ska fixas till, så det blir bra, blir som det ska. Lite oklart när, så jag bara fortsätter gå runt & är ful & fel & tillfälligt utomordentligt avskyvärd. Härligt va? 

 

Det är lördag & klockan är snart mitt på dagen typ. Jag har inte sovit, jag har druckit vin & öl, tagit tjack & Lyrica & Iktorivil & känner mig helt konstig i huvudet. Verkligheten känns inte verklig & allt är...bubbligt. Skulle få 1/4 Ikto av en kompis, men så råkade han ge mig Imovane istället. haha. 

 

Vet inte om jag är kvar i gårdagen & ska fortsätta dricka eller om det är "nästa dag" och jag ska ta en paus & kanske vila/sova eller om det är lördag nu = dricka party party sup sup. Måste sluta nu, snurrar sönder, måste sätta mig, hämta mig, hålla mig i handen & säga till mig; DET ÄR LUGNT, DET LÖSER SIG! Typ. 

 

Vad gör ni? Hjälp mig.

Började skriva ett inlägg igår, men kunde inte formulera mig. Fick sjuk ångest, för jag ville verkligen!! Hade bestämda saker jag ville berätta om, men det gick bara inte att få ihop det. Meningarna blev fula. Haha. Aja. 

 

Innan i torsdags hade jag varit nykter i sju av nio dagar. Alkohol har känts drygt, ointressant & inte gott senaste tiden. Men så blev jag sugen på vin när jag lagade middag (varför känns det nice med "ett glas" under tiden man matalagar??) i torsdags & det slutade med att jag drack upp en flaska. Det var då jag insåg hur nykter jag varit ett tag. Alkoholnykter alltså. I övrigt har jag tagit tjack varje dag i 50 år nu. Varvar Lyrica & Xanor lite. Imovane. Ibland något annat på ett hörn. Same old ni veeet. 

 

Vikten är en kuk. Pendlar mellan 67 & 69 typ. Kan någon bara sprätta upp mig & dra ut 10 kg äckelfett, tack på förhand? Dock har jag fått bättre ordning på mitt intag. Även om det inte är okej så går det åt rätt håll. Har börjat föra "kcal-dagbok", dvs. en lista med månadens datum, så fyller jag i kcal/dag & markerar de misslyckade (när jag ätit över 2000 kcal) dagarna rött. Det är pinsamt hur sämst jag är just nu, men såhär ser det ut... 

 

Dagar under 2000 kcal: 

 

Oktober: 6/31 dagar 

November: 9/30 dagar

December: 14/31 dagar 

Januari: 20/31 dagar 

 

Som sagt, skämmigt, men som sagt, det går åt rätt håll. Min önskedröm är såklart att hitta tillbaka till *Mindset 2016* & ba tvärkapa & äta typ 0-999 kcal om dagen utan större problem :) :) :) Men sånt där går i perioder har jag märkt med mig själv. Hoppas det är en sådan på ingång, haha... 

 

Nu ska jag & min dimmiga skalle så lite frön tänkte jag. Har tagit Lyrica & druckit alkohol & det verkar som att jag är mer lättpåverkad av alkon nu. Snurrade typ till efter några klunkar vin. På det tog jag en Imohalva innan jag började skriva det här & nu har den slagit till kan jag säga. Ska halsa öl & bli ännu mer fucked (på ett bra sätt) i huvudet, seeen peta frön i jord! 

 

Hatar att jag skriver så lite här btw. Serri över en månad sedan nu?? Tappar läsare som jag tycker om & kommentarerna försvinner. Får liksom ett driv att skriva när jag får kommentarer/åsikter/respons/kontakt med er, men eftersom jag inte skriver så får jag ju inte det & då faller det lätt bort ur min knastriga bomullsskalle att jag ska skriva. 

 

Tänkte på allt det där häromdagen & blev typ lite sorgsen. Vill ju inte att den här bloggen ska dö långsamt. Men så när jag vaknade igår möttes jag av en fin kommentar (tack Anonym<3 ska svara på den snart) & jag ba "Oooh, det här är ett tecken!", haha. Det var nog lite därför det låste sig när jag skulle skriva igår kväll. Fick lite kortslutning. 

 

Aaaaajaaaaa, nu ska jag ge mig för nu! Puss, ni är fina.

Gott Nytt År!! 

 

Jag har uppnått så mycket 2018!! Känner sååå mycket välbefinnande, tacksamhet & glädje när jag tänker tillbaka på året!! Vill bara uppleva det igen & igen, hurra hurra!! Lite motgångar, typ någon dog, men jag lärde mig nåt av det också :) :) :) Nu är jag redo för ett nytt år!! 2019!! HERE I COME!!! 

 

Hehe. 

 

Nä, men. Har inte ens reflekterat över året nu när jag skriver detta inlägg. Hur gör man ens det?? Överblickar, formulerar, kategoriserar, romantiserar - ETT HELT ÅR?? Testar då. 

 

Positivt: 

 

- ca 65% närvaro på jobbet 

- Fler plagg från Adidas i garderoben 

 

Negativt: 

 

- ca 45% frånvaro från jobbet 

- Hamnat i drogrelaterat SOS-läge två gånger 

- Gått upp i vikt 

- Kukat ur 

 

Okej, det där var inte min grej, gick skitdåligt, satt ändå länge & försökte få till något vettigt, hahaha. 

 

Känner mig bara så likgiltig/nervös/ledsen/arg/frustrerad över typ ALLA saker på denna jord, samt i rymden. Dödsdömd. Min enda chans är ”himlen” & jag tror inte ens på en liten hamster till Gud. Åh, vad jag önskar det var så, en liten allsmäktig hamster som ba ”du är älskad för den du är, kom till mig & gosa i all evighet” & man ba dör rakt av & hamnar i hamsterhimlen. 

Heeej igen!! 

 

Hoppsan vilken fart det blev med inlägg nu då! Men såhär i juletider ska man väl hålla på å ge å ge, så jag ger i skrift. 

 

Fick en illamåendeattack nyss. Sprang runt som en tok & letade mina Tradera-frimärken när det plötsligt kändes som att jag skulle spy. La mig typ upp & ner i soffan, blundade & försökte tänka bort kräkreflexerna. Mår fortfarande illa, men känner mig inte lika spyfärdig nu.

 

Det blir såhär ibland. & ibland får jag hugg i magen & jätteont i den. Vet inte vad det är, men nåt är ju fel. Har försökt kolla upp det, men det gick inge vidare. Borde söka igen, men jag skjuter upp det hela tiden. Kan ju vara tjacket &/eller Gabapentinet som retar upp min mage & om det är anledningen känns det inte så skoj att bli utredd av läkare... 

 

Nåja, nog om mina magbesvär :) 

 

Hade tänkt fara ut & fixa nå julklappar, för det har jag inte tagit tag i än. Gör alltid det typ någon dag innan julafton. Det där uppskjutandet alltså, det är omöjligt att få bort!! Det stör mig en del, skapar ångest. Gör allt jag inte ska/behöver tills det nästan är för sent med det jag SKA göra. Även om det oftast löser sig & blir bra i slutändan så blir det en stress. 

 

Nu ska jag se om jag tar mig någonvart i livet...

Drack en kopp cognacsglögg & åt en lussebulle efter senaste inlägget & mådde typ lite bättre. Fast när jag tänker efter kan det ha varit främst för att min kille slog igång musik, så inte horungarna ovanför hördes längre. Det var skönt, kändes på riktigt som att jag skulle krevera där ett tag. 

 

I lördags tog jag Lyrica, vilket jag inte gjort på huuuuur länge som helst. 400 mg rätt ner i kakhålet! Brukade inte ens ta en hel (300 mg) på en gång när jag åt det som mest. Det var så sjukt nice & skönt & härligt, kändes typ som det gjorde första gångerna jag tog det. Jag var så happy, hahaha! 

 

Har druckit ett par glas ikväll, så nu är jag rätt harmonisk, om man jämför med tidigare. Var inte på en bra plats i livet, haha. Hatar när det blir sådär, när det känns som att jag sprängs men skinnet inte spricker & jag bara vill skrika & kasta grejer, döda alla fula i hela världen. Men om man tittar på mig utifrån så sitter jag & stirrar tror jag? Blir typ handlingsförlamad & smått apatisk. 

 

Nu måste jag vika tvätt. Imorgon är jag ledig. Får se om jag gör någon liten utflykt, har inte varit längre än till tvättstugan på tre dygn tror jag. Konstigt jag håller på att få fetma...

Hej!!! 

 

Mitt stämningsläge kukar typ ur. Kan knappt fokusera på skrivandet, för just nu sitter jag & kokar inombords för att grannarnas efterblivna ungar stampar runt i golvet, skriker/skrattar/grinar sådär fult som bara barn kan. Äckliga människor i miniformat, som helt respektlöst gör & säger exakt vad de vill + är dumma i huvudet. Usch, jag hoppas de tappar glassen i backen & ramlar ner för ett stup. 

 

Känner mig less, stressad, arg & ledsen på olika saker. Har ingen riktig ordning på vad som är vad, borde reda ut det egentligen. Nu går jag bara runt & är frustrerad & dryg i skallen. 

 

- Jobbet - ska byta ställe snart, ingen aning vad det kommer bli eller vad som kommer hända med mig & mitt mående. 

- Min kille - begriper mig inte på honom ibland, men kan inte formulera vad det är, så jag kan inte ta upp det 

- Min kropp - den är inte bara ful & äcklig på utsidan, den kukar ur på insidan också 

- Jul & Nyår - orkar inte 

- Jag - jag är sämst 

 

Så, det var några bitar, väldigt kortfattat.

 

Avslutningsvis önskar att jag dör i julklapp.

 

Det går sådär med jobbet. La till en dag (mina dagar innebär kl. 08-12), men tog bort den igen. Backade. Failade. Men trots att jag känner mig dålig som inte klarar det jag vill, så känns det bra att inte riskera att göra saker sämre i onödan liksom. Att pusha för hårt en tid, krascha & då kanske behöva ta bort två dagar t.ex. Det skulle kännas värre. Får se hur allt blir, ska vara där året ut i alla fall. Vill inte sluta, jag trivs & mår oftast bra där ju. 

 

Idag är jag ledig, precis som igår då jag försov mig. Hade varit vaken i typ 40 timmar innan jag somnade, så var helt klubbad & sov igenom fyra larm! Försover mig väldigt sällan & självklart hade jag ett möte inbokat dagen till ära, vaknade 20 min innan det... 

 

Så idag såsar jag runt i pyjamas, tjackar, knaprar Xanor-stavar, dricker kaffe & äter Snickers mini som om det var Xanor, heheh. Städar regelbundet efter katten som är konstig i magen & skvättar diarre när hon hoppar ur lådan. Lilla gammskruttan. Funderar på om hon börjar bli senil eller nåt, har gått och lagt sig i kattlådan som om det var en bädd vid flera tillfällen senaste tiden, vilket hon inte gjort förut. Nån som vet vad det kan bero på?? 

 

Borde duscha, klä/sminka mig & ta mig ut, men skjuter på det som vanligt. Jag KAN typ inte ta tag i saker?! Om jag inte är väldigt motiverad/peppad, så tar det lååång tid innan jag kommer igång. Vet inte varför det blir så. 

 

Äh, skärpning nu.

Jaha men, heeej hörrni!! 

 

Tycker det är drygt att jag skriver så lite, för att jag gillar ju att bläddra tillbaka i livet & se hur långt jag kommit, hahaha. Nä men, serri så är det trist när det går VECKOR liksom & det enda som dyker upp här är typ ”hej-jag-väger-för-mkt-&-har- BMI-kukollon”. Inte så himla smekande. Vet inte hur många det är av er få krigare som fortfarande kämpar er in här som bryr sig om mina vikt-updates, men en del tycker ju det är tillfredsställande med siffror, t.ex jag, så ja...det kanske är enda anledningen för nån, I dunno. 

 

JAJA!! Jag tar speed varje dag, har typ haft EN paus (dvs nykter EN dag) på TRE år :) :) :) Måste djupdyka i min knarkdagbok typ imorrn. Nä nen ja men, är Immad som tusan, samt full, så jag har ju ingen ordning. Aja, varför blir jag inte smal då, som man ska på tjo? Jo, för jag äter. Hahah. Har inget att snöa in på så jag glömmer, snöar istället in på typ...godis. Vill dö, tja!

 

Jag kan inte skriva nåt vettigt, ska ba ta en Imo till, med ett glas vin, sen kanske plantera lite tulpanlökar? Eller ej. För de är slut. Hah hah.

 

Puss gonatt, fär se om jag kommer ihåg detta igår. Skoja, imorrn.

 

Puss på fjärtflingan 

Jag räknar ju hur många ”glas” jag dricker per vecka & för enkelhetens skull så tänker jag att ett glas är 1,5 dl vin. Enligt vården är det nu 1,25 dl, men äh, fakk dat. Jag brukar i alla fall ligga på mellan 30-40 glas i veckan (minst), vilket innebär (minst) runt 6 vinflaskor/vecka.

 

Tidigare har jag försökt hålla igen drickandet på vardagarna, för att kunna festa loss på helgerna, men nu skiter jag i det. Skiter i att hålla igen & sprider ut de där glasen jag brukar spara till helgen över hela veckan, så jag får domna bort hårdare varje dag istället. 

 

Jag vill inte ha med folk att göra, de är besvärliga, krävande & skapar ångest. I & med att jag nu jobbar lite så töms jag på social energi mycket snabbare än tidigare, har ingen kvar till helgen. Vill helst bara vara själv eller med min kille.

 

När jag är ensam hemma lyssnar jag inte ens på musik, väldigt sällan i alla fall. Jag vill ha det så tyst som möjligt, om jag inte väljer att spela gitarr & sjunga vill säga, spelar liksom inte luftgitarr & mimar in silence, eeeeeh... När jag var yngre mådde jag dåligt utan musik, kunde aldrig ha det tyst, det stressade ihjäl mig & triggade panikångestattacker. Fanns inte på kartan att gå själv utomhus utan lurar i öronen. Musik var 100% min räddning då. Vill typ grina nu, jag älskar verkligen musik & vad den gjort för mig. Totalräddat mig frän döden typ. Haha. Sjukt. 

 

Men fittrövskukpaj. Babbla lite eller?? Nu ska jag skicka en snap till bästa M:et i Skånedalen, sen ska jag lägga mig å skeda min kille eller tvinga han. Ska bara fylla glaset, glas fem eller sex för kvällen tror jag.

Jag har tråkiiiiigt!! Ligger i soffan & dricker vin & cola light. Inte blandat alltså. Gud, vad äckligt det hade varit, ska aldrig testa det, det enda jag aldrig ska testa, bläääk! 

 

Måste köpa öl. Har några stycken, samt två liter rödvin, men jag måste ha mer. Är inge sugen egentligen, vill ba bli onykter. Har ingen lust att festa eller träffa någon, vill bara vara full. Eller ja, helst hade jag varit narkotikapåverkad av lugnande knark, MEN JAG HAR NADA, ZERO, NOLL SÅDANT!!

 

Livet är typ drygt utan det, det mesta känns som en tråkig & jobbig uppförsbacke & allt går skitlångsamt. Det enda som går fort är sömnen, spelar ingen roll om jag sover en timme eller tio timmar, sömnen varar alltid i ca en sekund. Godna...UPPÅHOPPA!! Älskar ju att sova.

 

Jag hoppas det känns som att sova när man dör, att den medvetenheten finns kvar, att man aldrig behöver vakna mer, att inget horlarm någonsin kan väcka en igen. ”Här sover Violent i frid” ska det stå på min gravsten, med en stilren ram av Imovane. 

 

Mvh.