Min dörr är stängd
Har så mycket ångest över att jag är en sådan värdelös vän & medmänniska. Det finns ett fåtal människor jag älskar & en hel del jag tycker om, som jag vill ska må bra & sådär. Grejen är bara att jag inte vill vara med, haha...
Nä men, det är ganska sällan som jag inte blir stressad &/eller mår dåligt när jag blir inbjuden till något eller tillfrågad om jag vill umgås idag/imorgon/i helgen/nästa vecka eller typ...SNART. Jag vill i princip alltid svara ”kanske...någon gång...vi kan ju höras...sen...någon gång?”, kanske...
Jag önskar verkligen att jag var den som ställer upp, som finns där i vått & torrt, vars dörr alltid står öppen, som aldrig sviker, som är peppad & glad & rolig, osv. Men jag är inte det, SÅ LÄMNA MIG IFRED! Typ.
Mår dåligt när jag tänker på detta. Vill inte vara så, vill inte känna så. Jag vill vara en person som är värd att tycka om & att älska. En person som tycker om att vara omtyckt. Tror att mycket skulle kännas mycket lättare då.
Kommentarer
Postat av: Grävling
De som bryr sig om en vill att man mår bra. De vill inte att man blir stressad och går över sina gränser för att umgås med dem. Det tog lång tid för mig att lära mig det. Man är inte mindre värd att bli omtyckt bara för att man inte orkar.
Svar:
violentmoreviolent
Postat av: MLI
Du är fantastisk, och jag saknar dig!
Finns här för dig, så du vet 😘
Svar:
violentmoreviolent
Trackback
