Violent more violent

Jag känner mig så värdelös. Kan inte sluta äta. Småäter HELA tiden, serri. Har tappat greppet senaste dagarna. Har inte kunnat räkna kcal ordentligt pga måltider utanför hemmet, så jag har hamnat helt i obalans. Det känns verkligen i kroppen. Känner mig så äcklig.

Imorgon har jag sockerstopp i alla fall. Hade tänkt sluta idag, trodde jag klarade mig genom mathandlingen & allt, men insåg på bussen hem att jag "råkade" köpa ett wienerbröd. Med "råkade" menar jag att jag bara hade "inget godis, inget godis" i tankarna & att något annat kunde vara socker fanns tydligen inte i skallen då. Nu när jag skriver kommer jag på att jag inte alls hade behövt äta det. Hade ju kunnat slänga eller ge bort det?? Asså, orkar inte hur dum i huvudet jag är. Som sagt - total obalans.

Har även knarkstopp imorgon, i någon vecka i alla fall. Även det var tänkt att börja idag, men det blev Sub på bordet, så då fick det bli en extra knarkdag. I alla fall ingen Xanor...

Skulle vilja ha riktigt bra tjack, kanske få ordning på allt det här fettet.

Oj, nu blev jag jättenoddig. Kan inte skriva mer, ska väl fortsätta soffmyset.

Puss.

Skulle lätt kunna lägga mig & somna nu tror jag. Skulle helst göra det pga har inget att göra, men vill inte slösa Subutex-rus. Tog vid middagstid, sen en liten påfyllning för drygt en timme sedan. Så jag sitter i soffan & gör inget annat än att vara mysig i kroppen & luddig i skallen. Chattar i & för sig lite, men alla är så sega jö.

När jag shoppar köper jag för små kläder. Eller nej, kläderna är det ju inget fel på i & för sig, det är ju min kropp som är för stor. Men jag har liksom fastnat i att tro att jag skulle ha exakt samma storlekar som typ i våras, men hallååå, det har jag ju inte alls.

Senast jag beställde ett par byxor i en storlek större var de dock för stora. Det bästa för mig är serri att väga högst 58 kg eller något. Då passar typ ALLT som är XS/S, 36 eller UK 8-10.

Har ätit massor idag & senaste dagarna = jag är svullen & har tvär-gått upp 1-2 kg. Magen är alldeles uppblåst & pluffsig på samma gång. Är så äcklad. Ibland så pass att jag ba känner för att ge upp & äta sönder hela världen, allt som kommer i min väg typ. Låta mig själv svulla & svälla. Min kropp & mitt utseende är ändå bortom räddning liksom.

Fuck diz. Funderar på att äta något. Men har typ inget värt. Fetto.

Asså, när någon kommer in i köket, mitt i natten, när man håller på att lägga upp rester till sig själv & någon ba "finns det nå rester kvar?" & man ba "jamen, ta det här" & den ba "åh, tack". Hahaha. Då. Då vet man att man inte behöver mer mat. Skärp dig liksom, du har fingrar att tugga på.

Ligger & är missnöjd. Inte hungrig, för jag åt ändå, trots "piken", det mår jag bara dåligt över just nu. Känner mig bara inte nöjd rent allmänt. Saker & ting flyter inte, det hackar & blir fel. Eller, kanske inte alltid fel, men typ aldrig som det borde bli.

Vill inte finnas prick just nu.

Xanor, Xanor, Xanor, åh vad jag vill ha dig. Fast jag har dig, men jag vill TA dig. Kom till mig. Orkar inte gå & hämta dig. Ha ha ha.

Har ätit äckligt mycket idag. Vet inte riktigt hur det gick till, har ba lyckats proppa i mig. Vill äta mer, men nu har jag borstat tänderna & lagt mig. Ska åtminstone försöka sova innan jag gör några värdelösa val. Har dessutom redan ätit typ 700 av morgondagens kcal. Ha. Ha. Ha. Superbra.

Fick en idé för ett tag sedan, när jag insåg hur mycket pengar som går till fikabröd (wienerbröd, toscabullar, munkar, osv.), att jag borde baka själv istället. Har gjort det några gånger nu, men asså det fungerar inte att ha en massa fika hemma på det sättet. Går ju & äter av det hela tiden!! Vad tänkte jag lix?! Vet inte hur jag ska bära mig åt...

Har ångest över att ligga i sängen i mörkret. Hatar det. Är inte påtagligt trött & har redan ätit dagens Imovane. Det enda som återstår är att blunda, försöka slappna av & inte tänka på saker.

Vaknade nyss. Ligger kvar i sängen & rummet är fult. Har någon slags bakisångest & känner mig lite förgiftad typ. Hade tänkt "ta det lugnt" igår eftersom vi ska på kalas idag, men neeej, jag drack jättemycket & tog tjack hela natten. Har bara sovit några timmar. Funderar på att ta en lina & duscha. Helst skulle jag vilja somna om, men det känns rätt omöjligt. Är liksom kvar i tjackruset, det kickade igång mig direkt när jag vaknade till lite.

Ikväll ska vi alltså på kalas. Just nu känns det mest jobbigt & drygt, är inge sugen på dricka, ingen lust att umgås, vill mest ligga & känna hur kroppen typ...bryts ner. Haha.

Känner verkligen att jag vill dämpa den här ångesten & oron, men har ingen aning hur. De enda substanserna jag har är Imovane & alkohol & alkohol vill jag som sagt inte ha, såååatteeeh aaah... Har iofs MDMA också, hehe. Nä men, tror det får bli en lina tjack & Imo. En klassiker.

Jaha. Nu kliver jag upp & angstar istället. Hejdå.

Vill bara ner under 60 NU! Nu nu nu!! Ner till 56, NUUUUU!!! Orkar inte med min kropp, är så obekväm. Kollar på bilder på mig själv för några månader sedan & ba gdkingershvlktuhgbkd!! Vill ur den här kroppen. Eller, vill ha bort en bit av den. Booort!! Nu.

Har ändrat mig igen, tror jag. Kör på högst 1749 kcal (ja, jag vet, störda siffror, haha) per dag. Känns som att jag inte gör någonting om den enda restriktionen är högst 1999 kcal. Kommer ju inte hända ett dugg lix.

Önskar jag kunde ta i mer, men jag vill inte hamna i någon misslyckande-spiral. Det är döden för viktnedgång, det vet jag.

Kikade lite snabbt hur det såg ut för ett år sedan & då var jag i ganska samma sits. Inte förrän i november började jag dala ner mot 56-57. Vill inte vänta till november i år...

Asså, ok. Har insett att jag tog mig vatten över huvudet när jag satte kcal-gränsen på 1499 kcal/dag. Jag har ju ätit 2000-3000 kcal om dagen hur länge som helst, så neee, det blir för drastiskt märker jag...

Hatar att ändra såhär när jag bestämt en grej, men jag måste ta det steg för steg, så jag inte flippar ur eller något. Så tis, ons, tors är det högst 1999 kcal per dag som gäller. Börjar så, att inte överskrida 2000.

Planen för fre & lör är oklar just nu. Men jag tänker att jag ska satsa på samma grej där - under 2000. Får se vad som sker.

Usch. Jag mår inte bra. Ligger & snurrar i sängen, stör min kille som ska upp tidigt, får dåligt samvete, men det gör ont i mig & jag kan inte ligga still då. Försöker ha ångest så tyst & stilla som möjligt, men det är svårt. Borde kanske gå någon annanstans.

Vill inte att hösten ska komma. Eller, jag ville inte att den skulle komma, för den är här nu. Känner det i luften, som varje år. Ser det på ljuset. Allt det mjuka med allt är borta & allt känns bara kallt & vasst.

Vill inte att allt ska börja igen, vill inte ha måsten, borden & rutiner, det som jag var så rädd att tappa när jag stod inför sommarledigheten. Det där som gjorde mig trygg, det skrämmer mig nu.

Snart har jag terminens första psykologmöte & jag viiill iiinteee. Jag vågar inte. Det känns HEMSKT.

Hatar detta. Hatar den här tiden på året. "Börja-skolan-tiden". Mår så sjukt illa när jag tänker på det.

Hatar de här känslorna.

Ligger i sängen & känner mig stressad & illa till mods. Tiden går fort & det känns som att jag slösar mina dagar på något vis. Vad gör jag liksom? Vad åstadkommer jag egentligen? Vad ger det, det lilla jag gör? Naffing, känns det ofta som. Menlöst. Jag "bara är" typ, på ett dåligt vis.

Ikväll känner jag mig ensam. Det är återkommande, att jag känner mig så sjuuukt själv i allt, i hela livet, i hela världen. Jag har ju folk omkring mig, men det känns som att de inte är med mig på riktigt. Jag låter dem kanske inte. Allt känns så ytligt, förutom allt inuti mig. Där kan jag verkligen gräva in mig. Men ingen annan får komma in.

Aja, bla bla bla, ingen fattar nåt & jag är sämst, osv. Hejdå.

Åeh åeh åååh.

En kompis försökte ringa mig i eftermiddags, men jag var upptagen så det fick vänta tills jag var klar. Tre missade samtal & ett sms: "Ring viktigt". Tydligen hade hon tänkt "kidnappa" mig & dra med mig på storfest en massa mil härifrån!! Åååh, vad jag ångrar att jag inte bara släppte allt & svarade från början. Hade SÅ gärna varit ute på äventyr just nu!!

Istället sitter jag ensam, halvnaken i soffan med en värmande ansiktsmask i fejset & inte en enda själ som vill socialisera med mig. Inte ens på Snapchat. Var är ni när jag behöver er? Haha, på nåt kul ställe såklart & har kul.

Minns en gång när jag hade kul, på en fest på en konstskola. Söp & umgicks & went all borderline helt plötsligt & satte mig i ett fönster på typ...fjärde våningen & skulle hoppa? Hahaha. Det måste ha sett sjukt patetiskt & fjantigt ut. Men jag minns att jag inte skojade ändå. Betraktade asfalten nedanför & längtade efter hur det skulle kännas att träffa den. Men oj oj, vad kan jag ha varit, 20?

Jag vill vara 20 igen ibland. På något vis känns det som att jag förlorat eller gått miste om *min ungdom*. Att jag har supit/knarkat bort alla år då man ska resa runt, testa nya grejer, prova på olika jobb, ha vänner som kommer & går, vissa som stannar föralltid. Tiden då man är som friast & vackrast i hela livet. Det har jag missat, känns det som.

Jag fyller 27 i år & det känns fruktansvärt. Jag började se & märka för flera år sedan att jag ruttnar bort, men det går inte att göra så mycket åt.

Ingen uppmärksammar min kropp & det gör ont. Fattar att min kille blivit van/less, att jag inte är intressant eller kanske ens snygg för honom längre. Men det som kommer "utifrån", det är viktigt på sitt egna vis.

Nä, nu slutar jag utan att avsluta, för jag vet inte hur jag ska göra det eller vart jag vill komma. Vet inte ens om jag står för det jag skrivit, behövde ba spy ur mig.

Nu är jag ledsen igen. Eller ja, nu känner jag av det igen, ledsen verkar jag vara mest hela tiden. Även när jag skrattar & är glad (för det gör & är jag ibland) så ligger sorgsenheten som grund & den går inte att riva upp. & hand i hand med sorgen går ångesten. Den ligger där & trycker, riktigt myser in sig. Åh, så härligt för den.

Har endast halvsovit någon timme sedan igår, så det gör mig väl lite skör, men det spelar ingen roll, det är lika pissigt ändå lix.

Inatt turnerade vi ett par fester. Fick smaka råbra tjack + var alldeles lagom benzad & hade mina öl, men så bestämde jag mig för att smaka lite röka, så var hela awesome-mode:et borta. Seg & dum i huvudet istället. JAG GILLAR INTE RÖKA!! Kan jag få in det i min skalle?! I alla fall så blev natten helt okej ändå.

Nu dricker jag öl & knaprar Ikto, Xanor & Imovane. Det hjälper föga, men vad gör man inte? Vill domna av.

Det går skit. Dricker hormycket. Jag kan inte låta bli alkoholen. Vi har en connection, den & jag, vene vad det är, vi bara "gifter" oss väl. Ha. Ha.

"Bara en. Aja, två då. Jamen tre, sen sängen. Fyra & en Imo, så blir det bra. Fem, för att boosta Imon. Sex, för att runda av" *kanske godnatt*

Jag överskrider 2000 kcal VARJE dag, ibland 3000, bland annat pga detta - att jag häller i mig flytande kcal kcal kcal i form av alkohol.

Det är så konstigt. Det är typ inte förrän jag sätter mig för att blogga som jag känner hur ont jag faktiskt har, hur ledsen jag är & hur fruktansvärt sårad & kantstött jag är just nu. Det är nu jag känner & tänker efter hur det känns, vad som snurrar inombords, för det är ju till stor del det jag vill skriva om. Kanske därför jag håller mig undan en aning. Det blir obekvämt.

Nu ska jag i alla fall öppna måndagens fjärde öl, pressa dagens intag mot 3000+ & kanske stoppa i mig någon Imo eller Xanor. Känner faktiskt för att skära mig.

Hej.

Jag fortsätter vara okej om dagarna & superledsen & uppgiven om kvällarna & nätterna, när jag inte kan sova. Saker & ting är fortfarande inte rättvisa & jag är frustrerad.

Dricker för mycket, tror jag. Oftast uppemot 30 glas vin/öl i veckan & jag tror det är lite mycket. Fast jag vet faktiskt inte, mina värden har varit normala i månader. Men ska man gå efter riktlinjerna för "riskbruk" så dricker jag 21 glas för mycket i veckan. Heh. Heh.

Så ikväll tänkte jag käka upp ett gäng Tramadol jag kom över häromdagen, istället för att dricka. Fast känner jag mig själv rätt så kommer jag nog dricka lite ändå.

Har även shoppat för mycket, flera tusen har jag spenderat senaste månaden. Men det känns inte BARA dåligt i alla fall, älskar ju att köpa saker, särskilt på rea, hehe. Handlar i princip bara på rea. För någon vecka sedan lyckades jag få med mig kläder för över 1000 kr, fem plagg tror jag det var, som jag lade 200:- på. Nöjd. Hehe. Då kan ni ju tänka er att jag fyllt på förråden rätt ordentligt...

Nä, nu ska jag stoppa i mig de första Tramadolen tror jag.

Puss.