Violent more violent

Raderade nyss ett påbörjat inlägg som hade kunnat bli riktigt bra, men det blev rörigt & jag är inte rätt i skallen för att knåpa ihop det till något värt just nu. Det handlade om hur dålig jag är på att veta när jag ska känna vad & hur man känner rätt & vilket agerande/vilken reaktion som är rimlig. En annan dag kanske. 

Har varit asledsen ikväll. Hade en intensiv, utmattande, men ändå bra dag. Sen kom jag hem & allt blev skevt. Jag & min kille hamnade i obalans & det slutade med ett litet bråk, vilket ledde till att jag fick ett rätt samlat (tror jag, heh?) miniutbrott. 

Jag har så svårt med känsloreglering ibland. Jag är så upp & ner & hit & dit. Dels kan jag snap:a totalt & bli råarg eller jätteledsen & ibland mitt i det göra lite vad som faller mig in, typ ha sönder saker (för några år sedan hade jag även sönder människor, men med åldern (& att inte dricka en 7:a vodka om dagen) kommer visdom, heh) & skrika. 

Men jag kan även göra lite tvärt om. T.ex. bli ledsen, men då på en gång tvivla på om det är rätt känsla. & har jag rätt att känna såhär? Är det rimligt, logiskt, befogat? Gör jag fel/bort mig om jag reagerar &/eller agerar på känslan jag känner nu? Så håller jag den inom mig & andra känslor hinner födas, t.ex. ilska. Men samma där - är detta rätt? Är det en känsla värd att bekräfta, är den så sann, är den RIMLIG? 

Så håller det på så, tills det bara inte håller & allt kommer ut klumpigt & fel & jag förmodligen ser ut/låter som en pajas, där jag sitter & inte vet vad som händer eller vad jag säger riktigt, mer än att det inte är särskilt konstruktivt. 

& jag kan lova att vilken idiot som helst känns smartare än en själv när man är i en himla teater, typ i underlandet, fast i skallen på sig själv, när man försöker få saker att verka rimliga & det bara inte går & dessutom försöker övertyga någon annan, haha... 

Ok, jag spårade där i slutet, har tagit Imovane, Xanor & druckit vin. Men någon kanske fattade något av this mess? Hehe.