Göra bajs av livet
Aaaha, sitter på röven & myser i soffan igen, myselipys. Dricker på min sista starköl, men var nyss på Statoil & köpte ett 6-pack folle, samt Lantchips. Mycket bra & hälsosamt drag känner jag, guldstjärna till mig *applåderar & trycker fast den rakt i pannan*
Varför går det inte? Varför kommer saker emellan när jag har lite flow med ”bara shakes”. Jag vet att jag kan tacka nej till luncher & middagar, men då blir jag så ensam. Det kanske får lov att vara så - ensamt. Minns inte hur jag gjorde förut. Kan ingenting. Är sämst. Äsch.
Till & från vill jag bara kuka ur & förstöra allt jag har byggt upp. Kuka ur å förstöra å ÖDELÄGGA. Vet inte varför & orkar ej tänka pga öl + Imo + Lyrica, men bara göra bajs av livet, för att livet inte ska göra bajs av mig.
Fuck it.
Fett fett fett
Dricker öl & äter chips & choklad & klämmer på allt fett som har bildats senaste veckorna. Det är inte "bara vätska" längre. Tjockheten tar över min kropp, min hjärna. Infekterar hela mig. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Det är nästan så jag lägger mig platt. Eller ja, i en fetthög & ger upp. "Ta mig då, ta mig till fetman".
Jag tänker att jag har en chans att göra en tydlig förändring när jag börjar praktisera snart. Då kan jag äta nåt litet till frukost, eller skippa den, sen dra dit & GÖRA NÅGONTING, istället för att tänka på mat & äta heeela tiden.
Eftersom jag går hemma & har tillgång till mat (godis & skit inräknat) så äter jag så fort jag får ångest över att jag bara står & står & stirrar. Så fort jag har tråkigt typ.
Har inte ätit under 2000 kcal på många dagar. Vissa dagar över 3000. Alla fattar vad som sker då. Fuck.
Har fått hem pulver nu. Måltidsersättning alltså, hehe. Måste bara hitta motivationen & sätt att sysselsätta mig på. Ut & göra saker funkar bäst. Strypa tillgången till både ätbart & drickbart.
& jaaaaa, alkoholen!! Den måste bort. Åtminstone minskas, till att börja med. Igår drack jag 9,5 öl, vilket innebär över 1000 kcal. Det är inte hållbart. Dessutom käkar jag Lyrica & Imovane.
Vad är det jag måste döva & trycka undan till varje pris?? Vad är problemet?? Vad är det som är så jobbigt, hemskt & livsfarligt att fejsa?? Vet inte om jag vill veta, så jag tar 300 mg, en halva, ett glas till, tillsvidare...
Livet & rädslor & det
Det går skit. Med maten & vikten, men sen är det så mycket skit i livet. Saker som händer & saker som är. Det gör mig trött & jag tappar gnistan, drivet, framåtandan. Någon står & slänger vatten på min lilla egna eld typ.
Samtidigt har jag varit sjukt igång & uppe i varv senaste dagarna. Känns som att jag har gjort huuur mycket som helst om dagarna, vilka vanligtvis brukar innefatta typ:
- Frukost & Netflix
- Lite gitarr kanske
- Sitta & stirra/tänka
- Surfa
- ÄTA
- Ibland ICA Maxi
- Sova
Häromdagen:
- Var på psykmöte
- Diskade
- Städade köket
- Åkte & hämtade en växt i en annan - stadsdel
- Planterade växter
- Rensade kläder
- Vek kläder som låg framme (overkliga mängder)
- Hämtade paket
- Handlade
Osv...
Det är härligt att vara igång, få saker uträttade, känna att man har flyt på något vis. Men det är även utmattande i huvudet & kroppen. Är ju även påverkad av saker under tiden, vilket snurrar till det ytterligare.
Äter Lyrica varje dag just nu. Inga större mängder, det är mer rutinen & tryggheten som växer fram som är dålig & som stör mig lite.
Dricker även öl varje dag just nu. Kcal kcal kcal. Det älskar jag med knärk - inga hundratals kcal!! Men näe, sex öl om dagen är faktiskt inte bra för magen! Måste minska.
Det är skakiga tider med psyk + ska snart söka om aktivitetsersättning igen. Vill inte komma med dricker-för-mycket-provsvar, om det skulle komma på fråga. Samt det där med Imovane:en. Himla skit.
Känns som att allt är upplagt för att mitt liv ska kunna braka ihop totalt. Många katastroftankar virvlar i skallen. Ser hemska saker framför mig.
Tänk om nya psyk inte funkar, tänk om jag måste börja pissa, tänk om de tar min Imovane, tänk om jag inte blir beviljad ersättningen, tänk om tänk om tänk om. Det är så mycket som kan krascha & jag är rädd.
Nä, nu ska jag dricka upp min öl, sen sova. Natti natti!
Vill vara smal & snygg & supa & knarka
Ja. Veckans vikt blev ju en fantastisk upplevelse. Ville falla ihop & dö på badrumsgolvet ungefär. Men jag bet ihop & gick till köket & gjorde en full kanna kaffe istället. Den ska jag dricka nu, istället för att äta tänkte jag.
Frukosten idag blev de två sista krämbullarna från frysen (288 kcal), samt 300 mg Lyrica.
Det känns i mig att jag har ätit non-stop senaste dagarna. Känns som att jag har en stor stenbumling i magen, kan typ inte dra in den. Vill bara bajsa ut allt & börja om, fylla den med bra saker, eller åtminstone med lagom mycket saker, eh.
Det är vid sådana här tillfällen som det är dags för shakes, men jag tror jag har slut pulver. Ska undersöka saken, sen beställa mer.
Nä, har fått nog nu. Vill inte bara äta & äta & äta. Vill vara smal & snygg & supa & knarka. Hahaha.
3.000.000 kcal
Asså, shuoklmxedhlgejjgkihyesgcjg :D :D :D Snyggt.
"Idag ska jag äta under 1500 kcal, det blir bra"
& så sitter jag & äter glass i köket, uppe i ca 1200 kcal idag, när min kille rycker upp dörren & slänger upp toapapper, en påse snacks, en påse chips & en påse toscabullar på bordet & ba "vad ska vi äta ikväll?", hahahaha!!
3.000.000 kcal here I cooome!! Nä, men... Asså, hjälp... Vet inte vad jag ska gööö. Jo, kommer äta upp bullen i alla fall. Haha, uäääh.
Men min kille är gullig i alla fall. Gullis. Måste ba säga till vad jag ska göra nu. Gå ner i vikt asså.
Tack å hej!
Svullat
Seriöst. Har SVULLAT i flera dagar nu. Veckor? Jag vet inte. Ingen aning. Men tusentals kcal har proppats in å in å in. Är helt säker på att jag väger över 65 kg (66??) & jag känner mig inte som jag i kroppen. Försöker att inte känna efter, men så gör jag det & spyr inombords, så äcklig. Kläderna sitter konstigt. Igen. Det trängs.
Imorgon är det slut på svullerierna. Har tänkt mycket på hur det kändes att väga 57, 58, 59 kg & JAG VILL TILLBAKA!! När vet jag inte exakt, men jag VILL!! Måste börja tänka rätt. Jag minns när det gick jättebra & då gick det så lätt! Diiiiit ska jag!!
Nu ska jag ta nå mer knark tror jag. Mysa lite & dricka upp det jag har kvar. Sen sova, mmm...älskar verkligen det...
Sabba
Orkar inte med bloggen just nu, det händer för mycket skit för att orka skriva, varken om det eller det bra. Ska nog inte sluta skriva, liksom hejdå eller sådär. Är ba lite off, som man kan va.
Men jaha, vad händer då? Rövkrystningar händer. Folk är dumma i huvudet & jag är dum i huvudet. Det florerar t.ex. ett rykte att jag ska ha sugit av en snubbe!? Det handlar dessutom om för typ öööh, nästan ett decennium sedan?? Haha va?? Sy igen ansiktsfittorna om de ska fladdra, orkar ej.
& folk är krävande & allt blir omständiga omständigheter. Fuck.
& jag vet inte vad jag håller på med i livet. Var är jag, vem är jag, vart SKA jag?? Osv, osv, bla, bla, bla.
& jag slarvar med vikt, vägning, motion, matdagbok & det. För mitt huvud är på en annan planet.
Slutade äta Naltrexon igen, "det här blir nog bra :)" & så blev det katastrof. Drack alldeles för mycket flera dagar i rad & psykosade tillslut ur & flippade & var superkonstruktiv & vänlig mot alla inblandade! På tvärtomspråket då. Blä, jag är sämst.
Så nu har jag ätit Lyrica istället typ.
Det går inte så bra nu känns det spm. Hjälp mig.
Mina Imovane!!!!!
Wäääää. Sitter i soffan & smuttar (fult ord) på en öl. Är EJ full, VILL vara full. Vill halsa en stor stark eller två, bzzzt. Men har redan druckit över tio (typ tretton?) öl den här veckan & med det menar jag måndag & tisdag.
Mina värden är förhöjda & snart ska jag träffa läkare & min kontakt ska byta jobb & lämna mig & SHIIIIIT!! Mina Imovane!! Har inte ens tänkt på det förrän NU!! Att det kan/kommer kaosa ur totalt, då det blir ny läkare + ny kontakt +++ förhöjda värden!! Asså, neeeeej!! Orkar inte detta!! Får typ panik nu, för detta innebär att jag MÅSTE dricka mindre & att jag MÅSTE spara på Imovanen!! Kan inte det!! Nä, asså, orkar på riktigt inte, måste ta en Imovane & halsa ölen, serri...
Hade tänkt skriva om annan skit som pågår just nu, men nu sköljde detta över mig & FUUUCK!!
Skära i armen
Dricker folköl. Har mått så dåligt ikväll att jag tog till folköl, hahaha. Men jorå, är smygfull. Är inne på femte ölen på tre timmar. Tidigare, när jag skrev inlägget före det här, glömde jag dricka hela tiden.
Men visste ni att 50 cl folköl = 33 cl 5,6% öl = 1,5 dl vin = 4 cl sprit? Det kanske jag har skrivit en miljon gånger? Aja. Har druckit motsvarande en flaska vin snart, kan du kännare i lillkröppen? Det gör jag.
Har möte imorgon, men tror jag bangar. Började klura på bangen redan vid middagstid idag, allt känns ändå så skitigt, inget leder någonstans. Eller jo, plats två leder ju till plats ett i toakön, förhoppningsvis, men ni fattar. Känner inget driv längre. Gjorde det där ett tag, i början av sommaren, men nej, det är borta.
Har för höga alkoholvärden & det är bara en tidsfråga innan FK vill ha journalutdrag & dricker man "för mycket" äre tydligen pusshej från FK & aktivitetsersättningen. Känner ba hur allt kommer rasa, hur ostadigt jag står.
& jag är bombsäker att de kommer börja kuka sig om mina Imovane när jag får en ny kontaktperson. Vid nästa läkarmöte. Dels känner de inte mig, dels har jag för höga värden & dels är psykläkare kukhoror som inte kan annat än att säga "röv röv röv" & flera av er nickar säkert instämmande right now.
Är för tillfället inställd på att min värld kommer gå under någon gång den närmaste framtiden, om det inte märks. Håller mig själv vaken ändå av någon anledning, kanske för att tanken på att vakna upp & tänka "ok, det var inte så illa" stör mig, för att just nu är det så sjukt illa att INGET positivt får passera & då kan man ju inte sova, för då kanske det känns BÄTTRE & naaaaaj, skulle inte tro det.
Hade jag skurit mig fortfarande så hade jag varit död eller inlagd nu, för shit vad självskadetankar jag haft under kvällen. Drömt om att hugga med vassa rakblad, se kött & fett & blod välla ut & pumpa. Blöda. Tabletter har jag tänkt på någon sekund, men bara någon sekund. Det andra har jag drömt om. Varför?
Jo - det kanske fungerar fortfarande? Tror det är den tanken som kittlar. "Men bara ett litet snitt...?" Men NEJ, har gjort det förr & ett "återfall" är inte värt det. Asså, läktiden är en pina, enligt mig. Veckorna efter är en himla process, antingen dölja eller förklara. Vissa kanske tycker det är enkelt, men neee, inte jag.
Ok, orkar inte skriva mer nu. Blev ännu ett cp-långt inlägg, orkar inte läsa igenom, haha, förlåt då.
Gick in i mig själv
"Jag tror du har gått in i dig själv" sa min kille när jag la mig på soffan & blundade & blev tyst. Nere, less, deppig, ledsen, osv. & min kille blev arg, eftersom jag ofta slutar svara eller svarar svävande, typ "Jag är bara less", typ varje gång jag "går in i mig själv". Har äckligt svårt att dela med mig & det blir jobbigt för alla inblandade.
Så han blev arg/upprörd & jag blev ledsen & började gråta. Efter en stund gick jag till sovrummet & snörvlade istället, orkade inte sitta brevid nån arg liksom, nån som inte bryr sig. Hoppades efter ett tag att han skulle komma dit, så jag kanske skulle kunna hulka ur mig något av det jobbiga. Men han kom aldrig.
Jag insåg medan jag grät (blev länge & mycket asså) vad det är som skaver så just nu & det är att jag känner mig så FRUKTANSVÄRT ENSAM & ÖVERGIVEN. Det känns som att människor glider ifrån mig/försvinner/släpper mig.
Min psykkontakt (en stor trygghet för mig) ska sluta poff hejdå lycka till, & lämna över mig till en främmande person. För andra gången blir jag lämnad av en bra kontakt jag litar på. En annan bra kontakt jag har fått, i ett annat forum, ska sluta poff hejdå lycka till, & lämna över mig till någon random person.
Men det jobbigaste är när det kommer till min kille. Jag blir så så så ledsen när jag tänker på & grubblar kring honom/mig/oss.
Känner mig så ensam, den senaste tiden åtminstone. Utanför. Utstött typ. Tråkig. Värdelös. Som att han inte vill vara med mig, jag är inget å ha längre. Resten av världen är rolig & intressant, till skillnad från mig. Han visar mindre & mindre intresse för hur jag har det, gör mer & mer saker som utesluter mig.
Han går runt med lurar i öronen, så fort han inte lyssnar på sina poddar i högtalarna/på tv:n = går ej/är svårt att småprata utan irritaion.
Han har börjat cykla en massa, jag har ingen cykel = vi kan inte färdas/umgås tillsammans där + han har friheten att impulsivt umgås med vänner medan jag sitter hemma.
Han har börjat laga mat till sig själv = vi äter/lagar inte mat tillsammans längre.
& asså jaaa, jag veeet, jag fattaaar att detta inte ska vara förbjudet & att man ska kunna göra sådant här även när man är i en relation, jag tycker det är bra att ha egna saker för sig. Osv, osv. Så skippa det snacket om du hade tänkt ta det med mig här & nu, annars slår jag dig :) :) :)
Det som är grejen är att det känns som att detta smyger sig på & jag börjar fundera på om han övar på att vara själv, vara singel? & var kommer snacket "älskar du mig inte längre?" ifrån, helt plötsligt? Back in the days, när ALLT var struligt & upp & ner ställde jag själv de frågorna, projicerade mina egna tankar & känslor, pga min egen osäkerhet, på honom. & det är jag rädd sker nu, från hans sida.
Jag är rädd att jag betett mig så illa för många gånger, så många gånger att det börjar vara slut på gånger nu poff hejdå lycka till. Då går jag sönder.
Det här blev ett dödslångt inlägg. Jag skrev det mest för att försöka formulera något för min kille (han ska läsa detta, så snart det passar), istället för att mussla mig eller spy ut något osammanhängande i form av muntliga bajskorvar.
Sammanfattningsvis - jag känner mig lämnad, utanför & värdelös just nu. Därför klappar jag ihop ibland, går in i mig själv, när det blir för tungt. Det är inte så lätt att sätta fingret på varje suck jag drar, varje tår jag fäller eller varje "hora" jag kläcker ur mig, men typ alltid vill jag bara bli omhållen, struken, masserad, frågad, kurrad. Bara INTE ignorerad eller spottad på, för då blir jag så ensam jag kan bli, någonsin.
Värdelös
Har känt mig så värdelös idag. Ensam & som världens sämsta person som bara gör fel hela tiden.
Min kille undrar om jag älskar honom fortfarande & det gör mig så ledsen. Är jag så dålig på att visa det? Är jag så duktig på att få honom att tvivla på det? Det får även mig att undra om han verkligen älskar mig fortfarande, om han undrar för att han är osäker på sina känslor.
Vill bara gråta när jag tänker på det, för jag vill inte att han ska tro att jag inte älskar honom & jag vill att han ska älska mig & jag vill inte förlora honom. Det är nästan 10 år sedan vi träffades & jag vill inte att det ska ta slut.
Så varför är jag sämst då? Varför kan jag inte bete mig rätt, säga rätt, göra rätt? Varför är jag så dum? Vet inte vad jag ska göra av mig själv när jag gör fel, vill bara försvinna, hatar mig själv så fruktansvärt mycket då, mår illa.
Känns som att jag bara förstör i slutändan, trycker honom längre & längre bort genom att få honom att tycka sämre & sämre om mig. Tillslut kommer ju inget finnas kvar. & då blir jag ensam på riktigt.
VARFÖR ÄR JAG SÅHÄR???
Surr surr surr
Är sååååå trött & har sååååå tråkigt. Har suttit tyst i timmar & hört babbel babbel babbel, inte lyssnat, bara hört ett surr surr surr & jag vill ba klappa ihop right now. Orkar inte mer.
En kompis är på väg hit. Neeeee. Orkar inte. Vill nog vara själv tror jag, är så lessss bara. Men nu är det så, nu kommer hon hit. Bajs. Har tjack, har alkohol, men kan ba inte rycka upp mig, känner mig död inombords. Orkar inte.
Vill skriva, men är ju död som sagt, så det går inte mer. Hor.
Hejdå.
Ibland dör man, ibland lever man
Haft kul hela kvällen, sällskap av min bästis. Eller aaa, bästis, vad är det? Hon säger att jag är bäst, hennes favorit, bla-fucking-ha. Tror inte på det. Asså, inte för att jag känner mig sämst eller något, men kom igen, ofta man är den bästa? Finns ju alltid någon bättre. Man blir aldrig bäst, sorry kids. Du är alltid sämre än någon annan, ok? :) :) :)
Men jahaaa, varför är jag negativ? VENEEEEE!! Orkar inte ha ett svar. Ligger ba i en sur gryta av självförakt, puttrar på i en lagom takt för självplågeri & egenäckel. Jante jante jante. Ät upp dig själv, spy på mina bröst & slicka upp det igen, åh så sexigt, himla kukäckelskitmongoröv.
Kan inte någon ba komma till mig & ba "får jag va med dig? Jag vill va med dig" NUUU?? Asså, inte sexuellt, usch, ba va & va snäll. Känner mig så ensam & värdelös & ingenting att det inte är sant.
Det är nu, det är nuuu, nu jag har alkoholen, gunga mig, va med mig, gör mig synlig & osynlig, lämna mig inte, för tack, hahaaa, jag har dig, du kan inte dra, ha ha ha, för det är jag som styr. Du. Har. Inte. En. Chans. Horöl. Rör vid min hals, PASSERA, ok, men det är jag som har kniven. HAH.
Aja, skitsamma.
Vi pratar om vem av oss som kommer dö härnäst. Vi i vårat gäng. Det kommer på tal & folk klurar & det diskuteras. Öppet & i smyg. Det börjar vara inte så konstigt att någon droppar av. & det är så konstigt & inte ändå. Tror inte jag är superhögt på listan direkt, men kanske jag borde vara det?
Jag får impulser, som skrämmer mig & som lugnar mig. Det gör mig trygg att jag ligger i en "högriskgrupp" för självmord. Asså, jag vet inte varför, men det är skönt att känna närhet till att slippa ALLT. Jovisst, ALLA är svinnära det, det är bara å släppa taget, men att tänka på det, vara medveten om det & veta exakt var utvägarna finns, det ger mig frid. Röv. Röööööööv.
Puss hej.
Aldrig nykter
Varje måndag blir det ny vecka, det som känns så skönt på söndagen, då kan jag BLI DUKTIG & vara lite nykter!! Så blir det kväll & ba "mhmmm...ett glas vin kanske..." & så ba är jag inte alls nykter. Istället häller jag i mig fyra öl.
Ser det inte som att veckan är förstörd eller nåt, men sen dricker jag idag igen, på en tisdag. Happ. Så himla dålig. "Men bara lite, men bara ett glas till, men BARA IDAG". Jag är serri förlorad till ett land där det går att finna alkohol i allt.
Oavsett aktivitet, omständighet eller sinnesstämning så går det att rättfärdiga & peta in lite alkohol i kompotten. & det är typ ALDRIG någon som bangar heller? Fast jag har ju format mitt eget umgänge också, är med de som gillar samma saker som mig, till exempel supa & knarka. Inga konstigheter egentligen.
Ikväll är det vino som gäller. Har nyss sköljt ner en halv Imovane med ett glas. Imorgon går det säkert bättre *håller tummar & tår*, eh.
Hormänniskor
Ok, hej, råkade byta en 33:a öl mot några halsningar rom, dvs. är spritfull, men woops. Så himla klok & redig & fuck it. Ni vet den "rena fyllan", hahaha.
Kul att jag ba "måste blogga!!" pga är tantfull & måste *skvallra*
Kukäckel till kompis jag har. Hon beter sig efterblivet, dissigt typ. Orka ha borderline. Hehe. Nä men, jo. Äh. Hon beter sig konstigt helt enkelt & jag fattar nada & håller på att gå sönder, samtidigt som jag sitter med popcornpåsen & ba smaskar, vill veta vad grejen är. Skulle kunna försöka förklara, men det skulle bli minst två inlägg & vem pallar det? Du? Jag? Kanske. Men hanhondendet gör det inte. Inte hen heller.
Så skitsamma.
Väntar på att få veta om det blir nå himla tjack ikväll. Hormänniskor.
HORMÄNNISKOR.
Kanske hör av mig sen. Ps. Kuk. Ds.
Loser & nolla
Mina sinnen är tillbaka. Känns sjukt nice.
Hade sååå velat ha ett par-tre starköl ikväll, men näe, hade EN folköl. EN. Folköl. Kul. Drack upp den i alla fall, kan ju alltid drömma mig bort till en värld där den åtminstone boostar Imon... Aja. Sparar ihop ölpoäng till en annan dag. Haha.
Jaha. Äter för mycket hela tiden, fortfarande. Äter för många Imovane, som vanligt. Det rullar på liksom. & det funkar inte. Eller jo, det är sjukt lätt, men det får inte vara såhär. Kan inte fortsätta såhär för 145754256:e gången. Aja, ska inte tjata, vill ba att alla ska veta hur missnöjd jag är & vilken loser & nolla jag är som inte klarar styra livet. VILL HA TJAAAAACK!! Kuken.
Imorgon kanske jag kör en barakaffesålängesommöjligtdag. Bara det där med skitmedicinen som jag mår så illa av på fastande mage. Eller om det är shake-tajm. Eller något annat. Vet inte. Får se.
Ingen smak!!!
Hallååååååå!!! Jag känner ingen smak!!! Vaknade så!!! Får panik!!! Blir typ kortslutning i skallen när jag stoppar något i munnen & vet ATT & HUR det ska smaka & så GÖR det inte det!!! Så fruktansvärt irriterande & frustrerande!!! Tänk om det är permanent??? Omg, vill ba grina...
Nykter söndag, en liten stund
Har haft en nykter söndag, fram tills nu dårå... Vaknade, lagade mat, slumrade på soffan, vattnade & fixade med blommorna, diskade, bakade mazariner & nu ligger jag med rödvin i soffan. Vin & mazariner. Känner mig sådär tung & överäten, fläsk & plufs.
Studerade min matdagbok tidigare & jag har ätit för typ strax under eller över 2000 kcal om dagen typ varje dag i typ flera veckor. För drygt tre veckor sedan vägde jag 61,7 kg & i fredags 63,8 kg. Baaa...duktigt!! :D
Jag saknar verkligen att ta en lina till frukost & så fylla på nån gång på eftermiddagen. Pyssla med saker istället för att äta/tänka på mat. Åååh, vill ba!! Måste styra upp det där.
Lämnade ju prover för ett tag sedan & svaren kändes okej ändå. Trodde värdena skulle vara katastrof, men det ena var på gränsen (men normalt) & det andra var bara lite förhöjt. Haha, helt efterblivet hur mycket jag gått & nojat & ojat & skjutit på att lämna dem. Känner extrem lättnad över att ha gjort det! Nu ska jag se till att försöka sköta det där, inte dröja typ ett halvår igen...
Har ätit dagens Imovane, men funderar på att trycka i mig mer ändå. Mera alkohol ska jag då ha i alla fall. & en halv mazarin. Fittmazariner.
Tung i magen
Här sitter jag & har ätit bajs, avföring runt hela munnen. Kommer säkert äta mer också. Ungefär så känns det & så är det ikväll. Dagen innan vägning också, ldrklfhbxdkljäönuzvkgt. Vill inte väga mig imorgon!! Men jag måste, det måste registreras, av någon mystisk anledning.
Himla skit. Mår så dåligt av att känna att jag har mat i magen, att känna mig MÄTT ger mig ångest. Att äta & bli ohungrig, bara känna att det inte är helt tomt i magen, det är oftast okej. Men när det kommer dit då det börjar kännas att något väger i magen & blir tyngre ju mer man äter, då får jag panik inombords. När magen växer när den fylls på, uuusch!! Det kanske låter jättekonstigt, men jag kan nog inte beskriva det på något annat sätt. Usch.
Idag är jag inne på min fjärde nyktra dag. Nykter från allt utom Imovane, vilket jag såklart ätit extra av istället. Det har varit jobbigt utan alkohol, haft mycket sug, främst på kvällarna. På dagarna har det mer varit drygt att inte ha nå tjack. Att inte bara kunna ta en lina & sätta igång något projekt.
Istället har jag haft tråkigt & varit rastlös & orolig. När jag inte tagit Imo dårå. När jag gjort det har det försvunnit i ett par timmar, men jag har inte tillräckligt mycket för att fylla på varannan timme direkt. Så ja, det har varit jobbigt, drygt & frustrerande, men det har gått. Imorgon ska jag lämna prover & sen, seeen får jag dricka öl! Om typ 12 timmar. Längtar!!
Jaha. Kukäckelmongohorfittraspiröven. Ska äta glass eller något, är ändå sämst i livet.
Inget å göra, ingen alko, inget å snorta
Orkar inte att jag orkar äta. Mat mat mat, så fort jag inte har något att göra. Inte har någon alkohol. Inte har något att snorta. Mat mat mat. Ledan leder till mat. Lite här & lite där. Trycker väldigt sällan i mig, småäter mest. Då & då, men ofta. Oftast. & jag vill inte deeet!!
Sov typ 11 timmar natten som var, eftersom jag inte orkade vara vaken, orkade inte vara i verkligheten, livet & det. När jag inte kunde sova mer så klev jag upp & la mig i soffan & bara fortsatte blunda, tills min kompis ringde & skakade liv i mig.
Hon kom förbi & drack en kopp kaffe, berättade om sina problem. Älskar att vara med henne, men jag hade ångest & svårt att fokusera. Ville bara bli ensam igen, vilket jag blev efter nån timme. Kanske fem minuter senare ville jag inte vara själv längre, saknade min kille, önskade att han skulle sluta tidigare & komma hem & så gjorde han det.
Men det dröjde inte länge förrän jag kände mig småless & irriterad, av någon anledning. Ville inte vara ensam, inte att han skulle bort, ville bara inte ha en massa som pågick runt omkring mig typ. Det gick dock över efter en stund. Vi lagade middag, åt & kollade Homeland. Flyttade ut ur min skalle & fokuserade på något annat.
Nu ska jag försöka sova länge, sen vakna till wienerbrödsfrukost. Fetto.
