Violent more violent

Det går skit. Med maten & vikten, men sen är det så mycket skit i livet. Saker som händer & saker som är. Det gör mig trött & jag tappar gnistan, drivet, framåtandan. Någon står & slänger vatten på min lilla egna eld typ. 

Samtidigt har jag varit sjukt igång & uppe i varv senaste dagarna. Känns som att jag har gjort huuur mycket som helst om dagarna, vilka vanligtvis brukar innefatta typ: 

- Frukost & Netflix 

- Lite gitarr kanske 

- Sitta & stirra/tänka 

- Surfa 

- ÄTA 

- Ibland ICA Maxi 

- Sova 

Häromdagen: 

- Var på psykmöte 

- Diskade 

- Städade köket 

- Åkte & hämtade en växt i en annan - stadsdel 

- Planterade växter 

- Rensade kläder 

- Vek kläder som låg framme (overkliga mängder) 

- Hämtade paket 

- Handlade 

Osv... 

Det är härligt att vara igång, få saker uträttade, känna att man har flyt på något vis. Men det är även utmattande i huvudet & kroppen. Är ju även påverkad av saker under tiden, vilket snurrar till det ytterligare. 

Äter Lyrica varje dag just nu. Inga större mängder, det är mer rutinen & tryggheten som växer fram som är dålig & som stör mig lite. 

Dricker även öl varje dag just nu. Kcal kcal kcal. Det älskar jag med knärk - inga hundratals kcal!! Men näe, sex öl om dagen är faktiskt inte bra för magen! Måste minska. 

Det är skakiga tider med psyk + ska snart söka om aktivitetsersättning igen. Vill inte komma med dricker-för-mycket-provsvar, om det skulle komma på fråga. Samt det där med Imovane:en. Himla skit. 

Känns som att allt är upplagt för att mitt liv ska kunna braka ihop totalt. Många katastroftankar virvlar i skallen. Ser hemska saker framför mig. 

Tänk om nya psyk inte funkar, tänk om jag måste börja pissa, tänk om de tar min Imovane, tänk om jag inte blir beviljad ersättningen, tänk om tänk om tänk om. Det är så mycket som kan krascha & jag är rädd. 

Nä, nu ska jag dricka upp min öl, sen sova. Natti natti!