Violent more violent

Hej alla små rövhål!! <3<3<3 

Det har varit snurrigt, tokigt, roligt & dramatiskt sedan jag skrev senast. 

I söndags till exempel. Vaknade helt förvirrad av att någon ropade i hallen, minns inte de exakta orden, men typ ett försiktigt "Hallå? Hallååå? Det är *******....?". Jag ba "Vaa? Hallå? Vem är det? Vaa?". Ruskade om mig själv & där stod min kompis. "Kommer från polisstationen, blev intagen igår, hahahaha! Har ingen väska, ingen mobil, jag har INGENTING, hahahah". 

Hon ba "Jag är fortfarande full & tänker INTE nyktra till!!". Jag var också full fortfarande, hakade såklart på & plockade fram alkoresterna från lördagen. Ringde genast min kille som var på väg hem från jobbet; "Köp två sexpack folle på vägen hem! ******** kom från station, hon behöver alkohol!". 

Vi drack i några timmar, fjantade oss över hennes fail att hamna i fyllecell. Sen slöt vi upp med ett gäng i östra delen av stan, som satt & spelade yatzy. Assåååå, jag kom sist!! Kuk. Aja. När hälften av dem skulle fara & jobba (kockar å barchefer, fyllesvin) så drog jag, min kompis & en till kompis hem till mig. Vi tog ecstasy & lullade runt, gjorde stora gnuggistatueringar på varandra. Åt Lyrica & ba hade det chillidilli. 

Aa. Sen dagen efter for vi på äventyr & hämtade kompisens grejer som blev kvar på krogen där hon haffades. Sen gjorde hon naglarna, sen gick vi & åt indiskt & sen for vi hem. Vi var helt cp hela utflykten på stan. Gungade hit & dit, åt som grisar & ba allmänt flummiga. Nojade över civilare hela tiden. 

Prutt prutt, nu äre slut, orkar ej mer, puss.

Längd: 177 cm 

Uäh, min kanin har fått diarre. Skulle klippa klorna på honom & möttes då av ett brunt gegg på pungen & i pälsen runt om. Min kille tog bort det lösa, så nu hoppas jag att det inte torkar in & blir ett himla projekt. Jag som äntligen skulle ta tag i kloklippningen, som jag tycker är så dryg pga mörka klor = större risk att komma åt pulpan = ont & blod. Det händer typ aldrig, men jobbigt ändå. Ja. Då vet ni det. 

Fredag igår & jag lyckades ta det lugnt, omg!! Chillade hemma med min kille, planterade blommor & lyssnade på Rättegångspodden. Det var ljudinspelningar från rättegången för styckmordet i Boden. Rätt intressant faktiskt. Fredagsmys, hehe. Drack 5,5x33 cl öl, vilket jag är nöjd med ändå. Hade jag festat hade det lätt kunnat bli typ dubbelt så mycket, sååå ja... Heja mig. 

Nu är planen att denna kväll ska gå i samma tecken, men hemskt gärna färre öl. & lite färre kcal... Får se hur det går. Känns skönt att *bara vara* istället för att vara i festhets. 

Tog Imovane för någon timme sedan & är lite mojsig i skallen. Har pissdåligt tjack, som jag knappt tror är tjack, som jag kört lite under eftermiddagen/kvällen & jag sitter & gäspar. Alkohol + Imovane + "tjack" har väl den effekten... 

Puss!

Längd: 177 cm 

Dricker folköl. Har mått så dåligt ikväll att jag tog till folköl, hahaha. Men jorå, är smygfull. Är inne på femte ölen på tre timmar. Tidigare, när jag skrev inlägget före det här, glömde jag dricka hela tiden. 

Men visste ni att 50 cl folköl = 33 cl 5,6% öl = 1,5 dl vin = 4 cl sprit? Det kanske jag har skrivit en miljon gånger? Aja. Har druckit motsvarande en flaska vin snart, kan du kännare i lillkröppen? Det gör jag. 

Har möte imorgon, men tror jag bangar. Började klura på bangen redan vid middagstid idag, allt känns ändå så skitigt, inget leder någonstans. Eller jo, plats två leder ju till plats ett i toakön, förhoppningsvis, men ni fattar. Känner inget driv längre. Gjorde det där ett tag, i början av sommaren, men nej, det är borta. 

Har för höga alkoholvärden & det är bara en tidsfråga innan FK vill ha journalutdrag & dricker man "för mycket" äre tydligen pusshej från FK & aktivitetsersättningen. Känner ba hur allt kommer rasa, hur ostadigt jag står. 

& jag är bombsäker att de kommer börja kuka sig om mina Imovane när jag får en ny kontaktperson. Vid nästa läkarmöte. Dels känner de inte mig, dels har jag för höga värden & dels är psykläkare kukhoror som inte kan annat än att säga "röv röv röv" & flera av er nickar säkert instämmande right now. 

Är för tillfället inställd på att min värld kommer gå under någon gång den närmaste framtiden, om det inte märks. Håller mig själv vaken ändå av någon anledning, kanske för att tanken på att vakna upp & tänka "ok, det var inte så illa" stör mig, för att just nu är det så sjukt illa att INGET positivt får passera & då kan man ju inte sova, för då kanske det känns BÄTTRE & naaaaaj, skulle inte tro det. 

Hade jag skurit mig fortfarande så hade jag varit död eller inlagd nu, för shit vad självskadetankar jag haft under kvällen. Drömt om att hugga med vassa rakblad, se kött & fett & blod välla ut & pumpa. Blöda. Tabletter har jag tänkt på någon sekund, men bara någon sekund. Det andra har jag drömt om. Varför? 

Jo - det kanske fungerar fortfarande? Tror det är den tanken som kittlar. "Men bara ett litet snitt...?" Men NEJ, har gjort det förr & ett "återfall" är inte värt det. Asså, läktiden är en pina, enligt mig. Veckorna efter är en himla process, antingen dölja eller förklara. Vissa kanske tycker det är enkelt, men neee, inte jag. 

Ok, orkar inte skriva mer nu. Blev ännu ett cp-långt inlägg, orkar inte läsa igenom, haha, förlåt då.

"Jag tror du har gått in i dig själv" sa min kille när jag la mig på soffan & blundade & blev tyst. Nere, less, deppig, ledsen, osv. & min kille blev arg, eftersom jag ofta slutar svara eller svarar svävande, typ "Jag är bara less", typ varje gång jag "går in i mig själv". Har äckligt svårt att dela med mig & det blir jobbigt för alla inblandade. 

Så han blev arg/upprörd & jag blev ledsen & började gråta. Efter en stund gick jag till sovrummet & snörvlade istället, orkade inte sitta brevid nån arg liksom, nån som inte bryr sig. Hoppades efter ett tag att han skulle komma dit, så jag kanske skulle kunna hulka ur mig något av det jobbiga. Men han kom aldrig. 

Jag insåg medan jag grät (blev länge & mycket asså) vad det är som skaver så just nu & det är att jag känner mig så FRUKTANSVÄRT ENSAM & ÖVERGIVEN. Det känns som att människor glider ifrån mig/försvinner/släpper mig. 

Min psykkontakt (en stor trygghet för mig) ska sluta poff hejdå lycka till, & lämna över mig till en främmande person. För andra gången blir jag lämnad av en bra kontakt jag litar på. En annan bra kontakt jag har fått, i ett annat forum, ska sluta poff hejdå lycka till, & lämna över mig till någon random person. 

Men det jobbigaste är när det kommer till min kille. Jag blir så så så ledsen när jag tänker på & grubblar kring honom/mig/oss. 

Känner mig så ensam, den senaste tiden åtminstone. Utanför. Utstött typ. Tråkig. Värdelös. Som att han inte vill vara med mig, jag är inget å ha längre. Resten av världen är rolig & intressant, till skillnad från mig. Han visar mindre & mindre intresse för hur jag har det, gör mer & mer saker som utesluter mig. 

Han går runt med lurar i öronen, så fort han inte lyssnar på sina poddar i högtalarna/på tv:n = går ej/är svårt att småprata utan irritaion. 

Han har börjat cykla en massa, jag har ingen cykel = vi kan inte färdas/umgås tillsammans där + han har friheten att impulsivt umgås med vänner medan jag sitter hemma. 

Han har börjat laga mat till sig själv = vi äter/lagar inte mat tillsammans längre. 

& asså jaaa, jag veeet, jag fattaaar att detta inte ska vara förbjudet & att man ska kunna göra sådant här även när man är i en relation, jag tycker det är bra att ha egna saker för sig. Osv, osv. Så skippa det snacket om du hade tänkt ta det med mig här & nu, annars slår jag dig :) :) :) 

Det som är grejen är att det känns som att detta smyger sig på & jag börjar fundera på om han övar på att vara själv, vara singel? & var kommer snacket "älskar du mig inte längre?" ifrån, helt plötsligt? Back in the days, när ALLT var struligt & upp & ner ställde jag själv de frågorna, projicerade mina egna tankar & känslor, pga min egen osäkerhet, på honom. & det är jag rädd sker nu, från hans sida.  

Jag är rädd att jag betett mig så illa för många gånger, så många gånger att det börjar vara slut på gånger nu poff hejdå lycka till. Då går jag sönder. 

Det här blev ett dödslångt inlägg. Jag skrev det mest för att försöka formulera något för min kille (han ska läsa detta, så snart det passar), istället för att mussla mig eller spy ut något osammanhängande i form av muntliga bajskorvar. 

Sammanfattningsvis - jag känner mig lämnad, utanför & värdelös just nu. Därför klappar jag ihop ibland, går in i mig själv, när det blir för tungt. Det är inte så lätt att sätta fingret på varje suck jag drar, varje tår jag fäller eller varje "hora" jag kläcker ur mig, men typ alltid vill jag bara bli omhållen, struken, masserad, frågad, kurrad. Bara INTE ignorerad eller spottad på, för då blir jag så ensam jag kan bli, någonsin.

Har känt mig så värdelös idag. Ensam & som världens sämsta person som bara gör fel hela tiden. 

Min kille undrar om jag älskar honom fortfarande & det gör mig så ledsen. Är jag så dålig på att visa det? Är jag så duktig på att få honom att tvivla på det? Det får även mig att undra om han verkligen älskar mig fortfarande, om han undrar för att han är osäker på sina känslor. 

Vill bara gråta när jag tänker på det, för jag vill inte att han ska tro att jag inte älskar honom & jag vill att han ska älska mig & jag vill inte förlora honom. Det är nästan 10 år sedan vi träffades & jag vill inte att det ska ta slut. 

Så varför är jag sämst då? Varför kan jag inte bete mig rätt, säga rätt, göra rätt? Varför är jag så dum? Vet inte vad jag ska göra av mig själv när jag gör fel, vill bara försvinna, hatar mig själv så fruktansvärt mycket då, mår illa. 

Känns som att jag bara förstör i slutändan, trycker honom längre & längre bort genom att få honom att tycka sämre & sämre om mig. Tillslut kommer ju inget finnas kvar. & då blir jag ensam på riktigt. 

VARFÖR ÄR JAG SÅHÄR???

"Sov" (tog ecstasy & drack öl hela natten...) hos min kompis torsdag till fredag, så jag vägde mig inte på min egen våg & när jag inte gör det är jag övertygad om att det blir fel & typ inte räknas egentligen. Vägde mig dessutom efter frukosten = ännu mer fail, meeen meeen aaajaaa... 

Vikt: 62,4 kg (-1 kg) 

BMI: 19,9

Fattar inte, folk snackar om att jag har blivit mindre?? Ingen aning vad grejen är. Men aaa, tack för den iaf! 

Ligger i sängen, har tagit dagens andra halva Imovane. Började knarkdagen med 30 mg Ritalin kl. 10.00. Sedan Imovane på eftermiddagen. Sedan Gabapentin & öl & vin på kvällen. Göhöhöhöttig blandning måste jag säga. 

Det härliga är att jag har 70 mg Rit, 300 mg Lyrica + Imovane (öööh, ofc) kvar, så det är inte slut på det roliga! Har dessutom tjack, känner mig som en drottning med förmögenheter, hah! Förhoppningsvis blire mer Lyrre i dagarna, den jag har nu var en gåva. 

Ikväll duschade jag & min kille tillsammans. Hahaha, intressant va?? Men det är så mysigt. Senast jag kom hem efter en natt med Ecstasy gosade vi i duschen & deeeeet var nice asså!! Man borde ba ha varsin dusch...slang? Lite svårt att vara under strålen & hålla sig varm samtidigt. OKEJ, AJA, VAD SNACKAR JAG OM?!? Hejdå. 

Imorrn hoppas jag på äventyr. Vill fixa Lyyyricaaan, åeh. Hoppas hoppas det löser sig. 

Gud vilket svammel. Ska sluta & istället sluta ögonen. Är upptrissad, men behöver sova. Ber till John Blund, kom kom kom, kasta stoft i mitt aaansiiikteee, wööööö... 

Puss på er.

Är sååååå trött & har sååååå tråkigt. Har suttit tyst i timmar & hört babbel babbel babbel, inte lyssnat, bara hört ett surr surr surr & jag vill ba klappa ihop right now. Orkar inte mer. 

En kompis är på väg hit. Neeeee. Orkar inte. Vill nog vara själv tror jag, är så lessss bara. Men nu är det så, nu kommer hon hit. Bajs. Har tjack, har alkohol, men kan ba inte rycka upp mig, känner mig död inombords. Orkar inte. 

Vill skriva, men är ju död som sagt, så det går inte mer. Hor. 

Hejdå.

Längd: 177 cm 

Vikt: 63,4 kg (+0,8 kg) 

BMI: 20,2