Rännstenen
Jag vill kuka ur, vill inte tillbaka till psyk, vill inte lämna prover, vill inte leva på andras villkor. Nä, kanske inte kuka ur sådär, men jag vill känna mig fri. Jag gör inte det. Det som ska hjälpa mig ger mig bara ångest & begränsningar. Känner mig smygtvångsvårdad, av mig själv typ.
Men alltså, om jag bara skulle släppa allt & låta saker hända, så kommer allt rasa samman. Om alla myndigheter fick veta att jag är en efterbliven knarkaralkis med dåligt självförtroende & dålig självkänsla, som är rädd för typ allt, om jag slutar le, börjar agera på mina impulser & känslor, fullt ut & ärligt, då kommer allt gå sönder. Jag skulle bli exakt den skit & det äckel jag egentligen är, i ALLAS ögon.
& allt bra, det som jag nu mår gott av, som jag byggt upp bakom denna mask, kommer ryckas ifrån mig & jag kommer trilla ner i rännstenen. Så känns det typ.
”Men sluta knarka!! Sluta supa!! Sluta grina!! DÅ blir du FRI!!”
Tack, det var en ny tanke :)
Kommentarer
Trackback
