Psykiskt "KLAR" enligt psyk
Det händer saker i mig för att det händer saker utanför mig & det händer saker omkring mig för att saker händer i mig. Det har varit mycket i livet senaste tiden, på många olika sätt, saker har hänt & grejer har utvecklats, samtidigt som jag känt mig helt förlamad typ. Alltså, så är det ju jämt, från att man blir människa tills man slutar - saker händer & så reagerar man, agerar, trampar snett eller kanske rätt ibland & så vidare. Men det har ba varit så mycket & så intensivt senaste tiden. Vet inte riktigt vad som händer.
Skitsamma!
Anledningen till att jag nu äntligen skriver & faktiskt publicerar detta inlägg är att jag...vet inte, hahaha! Nä men, jag tror det var att jag började tänka på något min psykkontakt sa när vi gjorde vårdplanen för den här terminen. Hon uttryckte sig som att jag börjar vara "klar". Med psyk då, tror jag hon menade? "Du har ju din ångest, den kommer du förmodligen alltid ha, men du verkar ju kunna HANTERA den nu! Det kan ju vara skönt för en själv ibland också, att få känna att man är KLAR!" Jag fick smygpanik, men log & ba "haha, mm..." eller något... VADÅ KLAR?!
Nu har jag svinmycket ångest över att jag typ anses börja vara "KLAR", samtidigt som jag har en massa skit KVAR, det är bara det att jag inte vill vara ärlig!! T.ex. super jag som ett äckel, trots att mycket i vardagen flyter på & jag gör framsteg på flera plan. Jag är alkoholnykter typ en vecka innan provtagning för att få "normala" värden, men sen kör jag igång igen.
Har typ kris, för jag börjar tvivla på min övertygelse att det är bäst för mig att inte vara 100% ärlig, ba WHAAAT?
Behövde få ur mig, därför återvände jag hit. Ingen verkar ha saknat mig, hahaha!
Nu ska jag dricka vin & poppa Imovane.
