Violent more violent

Sitter uppe & suddar med rödvin, planterar om växter & lite sådant. Tog en paus (med växterna, ej drickandet...) för att tvätta bort sminket & nu känner jag sängkänslor, så det blir inget nytt projekt efter det här inlägget. 

 

Alltså, wöööh! Har upptäckt PROMENADER igen, hahaha!! I typ 2-3 år har det varit borttappat. Att liksom bara gå ut för att gå, för att motionera, för att andas, för att tappa bort rövtankar & horgrubbel ni vet.

 

Att smita ut på kvällskvisten (OBS, PÅ KVÄLLEN = GANSKA VIKTIGT!!), lyssna på musik & ba gå gå gå, ta sig framåt, utan något riktigt mål (mer än att komma hem igen dårå, hehe). Dunkadunka & kanske mima till texterna lite i smyg, känna musiken i hela kroppen & själen & bli lugn för en gångs skull. 

 

Men även att plocka ur lurarna & ba titta & lyssna på omgivningen, känna den där ”jag är pytteliten & världen är så stor, så stor”, för att människor krälar tillbaka in i sina trygga vrår & det enda som hörs längre är allt annat. Allt annat, det som finns runt omkring lilla jag i stora världen, där i mörkret. Det som drunknar i människoljud om dagarna. 

 

Ska försöka hålla igång detta nu, ta mig ut på kvällarna, så ofta som möjligt. För jag behöver röra på mig & jag behöver må bra på det sättet. Ska försöka göra det då nyktert som möjligt också, sista minuterna av kvällens prommis var en vinglig historia, haha... 

 

Nu måste jag i säng på riktigt!! Pusssssss!!