Älskar att hata
Jaha, vad gör jag då? Jo, jag sitter & "göttar" mig i andra människors viktuppgångar. Andra människors fett & valkar.
Människor jag inte har särskilt mycket till övers för alltså. Onödiga människor. Människor jag inte behöver i mitt synfält, men som inte försvinner & som jag inte kan sluta titta på. Människor som har det bättre än jag har, på vis jag skulle vilja ha det bra på, om ni förstår.
Människor som mår dåligt över sina fläskiga kroppar & jag ba "Hah! Jag är i alla fall mindre än dig. Du har det där, men jag har minsann det här - en otjock kropp".
Får man säga så? Får man tänka så?
När någon jag ogillar är/blir mullig/pluffsig/tjock/fet & mår dåligt över det, då mår jag bra. På samma sätt som det kan vara skönt att klia på & riva i sårskorpor. Ett välbehag som kommer ur ett obehag.
Är jag en vidrig person? Kanske.
