Illa till mods
Ligger i sängen & känner mig stressad & illa till mods. Tiden går fort & det känns som att jag slösar mina dagar på något vis. Vad gör jag liksom? Vad åstadkommer jag egentligen? Vad ger det, det lilla jag gör? Naffing, känns det ofta som. Menlöst. Jag "bara är" typ, på ett dåligt vis.
Ikväll känner jag mig ensam. Det är återkommande, att jag känner mig så sjuuukt själv i allt, i hela livet, i hela världen. Jag har ju folk omkring mig, men det känns som att de inte är med mig på riktigt. Jag låter dem kanske inte. Allt känns så ytligt, förutom allt inuti mig. Där kan jag verkligen gräva in mig. Men ingen annan får komma in.
Aja, bla bla bla, ingen fattar nåt & jag är sämst, osv. Hejdå.
Blablabla du är bäst så äre ba! Jag kommer förhoppningsvis tillbaka till snap snart! Saaaaaknar dig massvis!!!!! Faktiskt!!!
Puss/A
Vissa saker går inte att dela med sig av, för de är för uppfuckade och så oförståeliga. Jag brukar också känna mig ensammast i världen, mycket för att jag inte kan dela med mig av de där knäppa tankarna. Vem skulle våga eller orka lyssna? Här på bloggen får du skriva hur mycket du vill iaf.
Lever du min kära? Är allt bra?
Blir orolig när du förvinner bara sådär, önskar dig en trevlig vecka iallafall, vad du än ägnar den åt ;)
